fredag 26 september 2008

Fattigmansspets

Det började med ett fantasieggande ord och en liten rad vikta rutor. Det här är fattigmansspets, sa Solveig.

Att tillverka en spets, knypplad eller kanske virkad, är något som är tidskrävande. Det kräver även kunskap om hantverket. Som all textil behövs det många steg innan det blir en produkt. Det betyder att det är en dyrbar vara. Förr försökte de ”lägre klasserna” på många finurliga sätt efterlikna de ”högre klassernas” mode, utsmyckningar och prydnader. I vissa fall fanns det förordningar som sa att vissa dyrbarheter som tex siden var förbehållet de ”högre klasserna”, och i andra fall var det ekonomin som satte gränser. Men skam den som ger sig! Man kom på att vika små tygbitar till spetsuddar att dekorera med. Det blev nog så vackert. Prova själv!
Jag provade och provade. Det krävs noggrannhet och omsorg för att få till fina jämna rutor. Flitigt användande av sömmerskans hemliga vapen - strykjärnet!- underlättar att få en fint uttryck. Inte för grovt tyg, bara. Det blir många lager man ska sy genom till sist.
Jag passade på att prova i halsringen på en figurskuren blus/jacka jag sydde upp efter mina egna mått till ett katolskt bröllop i Italien. (Jag hade även en rak kjol till och kände mig visst fin i de underbara omgivningarna, men jag hade inte behövt vara så strikt. Många var mycket ledigare och färggladare!) En sådan här liten detalj kräver inte så många rutor.

Fler rutor krävdes det till den linnedopklänning jag sedan utformade.
Jag ritar och utformar dopklänningar. Dopklänningar i linne är något som ligger mig om hjärtat. Det blir ett så speciellt uttryck, tycker jag. Det härliga linnematerialet går också så bra ihop med den förankring i tradition som jag värdesätter. I min design arbetar jag gärna utifrån ett ljus, en renhet med tidlöst, men nostalgiskt uttryck. Jag plockar gärna upp detaljer som just detta med fattigmansspetsen.

Visionerna och tankarna snurrar i huvudet. Vissa ideér kommer genast ner på papper, jag tänker bättre när jag ser saker, andra vrider och vänder jag på innan de kommer ut. Allt bakas samman i soppan, tyget, uddarna, sömnadsmoment, funktion, problemlösning. Vissa saker får inte sin lösning förrän jag provat praktiskt ett par gånger. Det är nog detta moment jag tycker bäst om. Det första steget, visionerna - alla möjligheter finns.

Jag arbetar med mönstet i en storlek först i datorn. Jag gör en provutskrift på vissa mönsterdelar och provar vidare för hand och i tyg tills jag tycker att det fungerar.

Jag sydde upp en hel dopklänning för att se att modellen fungerade. Min lilla ljuvliga brorsdotter ställde snällt upp som modell. Det blev många bilder......

Så nu när jag sett att modellen fungerade, och likaså storleken, så ritade jag fler storlekar. Mina dopklänningar finns i 62, 68 och 74 cl. Förr måste man ha döpt sina barn ganska tidigt. Jag tycker att äldre dopklänningar verkar vara så små. Jag gör i tre storlekar så ska väl någon passa! Det är ju olika på barn hur stora de är också.
Min plotter, en A1 skrivare, där jag skriver ut mina mönster. Den börjar bli till åren och är lite lynnig ibland, speciellt som displayen har tackat för sig och lagt av. Men för det mesta spottar den snällt ut mina utskrifter, även om det ibland kan ta sin lilla tid.
Sedan får jag gå igenom hela sömnadsgången igen några gånger, och göra en sömnadsbeskrivning. Den tillsammans med mönstret packar jag i ett kuvert. En ny produkt i webshopen har sett dagens ljus.
Många foton blir det om några ska bli bra och läggas ut som visning i butik och broschyrer. Jag vill gärna försöka fånga en anda av nostalgi, ro och lantlighet, liv, ljus och tradition.
Gick det bra?
Här är dopklänningen i sin helhet. Den hänger i min stora björk i björkhörnet i trädgården i morgonsolen. Det är det som gör tyget nästan genomskinligt, fast det egentligen inte alls är det.
Livet är prytt med två ganska breda veck tvärsöver framstycket. Kjolen är fäst rynkad vid livstycket. Ärmen har likaså två veck, och avslutas med en ring av fattigmansspets.
Jag tycker det ser ut som en krona nästan, eller en tulpan.
Kjolen är också prydd med veck nertill, och även fattigspetsarna. Jag valde att gruppera dem i fyra grupper och placera dem mitt fram och bak, samt i sidorna. Jag tycker att detaljen kommer bätte till sin rätt med avbrott mellan grupperna.

torsdag 18 september 2008

Hösten rullar in i trädgården...

..med dis och regn. Jag tror inte vi haft så mycket sol alls sedan i somras innan regnveckorna började i augusti. Men trädgården gör sitt bästa. Det spirar där det kan.

Om detta är ett Kungsljus eller Kung Karls spira ska jag låta vara osagt, men stilig är den på höstkanten.
Vinrankan klättar upp vid husknuten. Det är en tålig ranka som kan bära frukt även i vårt klimat, och överleva vintrarna, men denna sommar har det inte blivit några druvor alls.
Björnbär blir det däremot. Jag har en ranka ute, med små bär på TAGGIGA grenar, och en taggfri ranka i växthuset. Det börjar trots avsaknad av sol mogna nu. Det är tur att det inte blivit frost!



Kanske ska jag satsa helt på att bara ha björnbär i växthuset. Med så lite sol är det svårt att få något annat att växa till ens i växthuset. Men björnbärsrankan svingar sig glatt i höjden.

Lite blomsterfägring finns att njuta av.

Röd solhatt får skina i min trädgård.
De orange Havtornsbären sitter på buskar med stora törnen. Dessa bär är väldigt C-vitaminrika och går bra att göra saft av- eller likör.

Squash är något som är tacksamt att odla. Det blev det en hel del av! Det gäller bara att knipsa bort blommen när den börjar vissna. Då finns redan en ganska stor frukt bakom blomman, och tar man inte bort blomman ruttnar den och det sprider sig till själva frukten.

Jag har mixat ner squash i både köttfärssås, bröd och sockerkaka. (Så länge inte barnen vet om det märker de inget och äter med god aptit!) Men till slut kan det bli lite enahanda, och jag förvällde skurna bitar ca 5 minuter i lättsaltat vatten, och frös in för framtida bruk.
Man kan kokfräsa bitar eller riven squash i lite olja och salta och ha persilja i. Det blir gott som grönsak till mat. Ett annat sätt som blir väldigt bra har jag fått tips av från Solveig. Super till pasta!
Squashsås:
1 stor squash (man kan även lägga till palsternacka, morot)
1 msk smör
1 vitlöksklyfta pressad (kan uteslutas)
1 grönsaksbuljongtärning
2 dl creme fraiche

  • Riv squashen (och ev de andra grönskakerna) grovt på rivjärn
  • Fräs dem tillsammans med vitlöken ca 5 min
  • Tillsätt creme fraiche och smula ner buljongen
  • Koka upp och tillsätt gärna lite basilika
Smaklig måltid!

fredag 12 september 2008

Nostalgiskt i överkant...

...det kanske blir problematiskt i vardagen. Många med mig går säkert den där balansgången mellan framåtskridande och bevarande.


Ett grovt gammal lakan med röd brodyr. I mitten är en skarv för det är en gång vävt på en smal vävstol.


Här har jag tagit tillvara gamla textilier, lakan av olika sort, mer eller mindre trasiga, men väldigt vackra. Det är mycket möda nerlagt på dem. Här i mitt uterum tycker jag att den här sortens rullgardiner blev helt rätt. Jag har sett liknande hos Lise-Lott på Kol & Rosors och även i tidningen Lantliv. Jag har gjort min egen tolkning med långa band sydda av linneremsor, tagna av ett av de trasiga lakanen, som uppbindning. Detta rum används som gästrum när så behövs och då kan det vara bra att kunna rulla ner om sig, även om fönstren vätter ut mot trädgården och skogen.


Ett gammalt lakan med vit brodyr, skarvat med en gammal duk i mönstervävt linne.
Man kan naturligtvis göra liknande gardiner av nya tyger, och behöver då inte pussla och skarva som jag gjort för att få ihop det hela. Men jag tycker att det äger sin charm. Jag har klippt och tagit bitar som var hela. Jag undviker i möjligaste mån att klippa i gamla textilier som är hela! En dam på en marknad såg alldeles uppbragt ut när hon såg mina lavendelhjärtan med gammal brodyr på, ända tills jag förklarade att det var farmors gamla lakan, som tyvärr hade fått en reva mitt i brodyren! Därför hade jag klippt i det och gjort något annat av det.



Alla mina tre fönster med rullgardiner upprullade. De känns nästan mäktigare nedrullade! Längst ner har jag en kanal med en bambustav som stadga.


Nej, jag har en del respekt för äldre ting, speciellt textil, då jag är väl medveten om att det är mycket möda bakom en färdig produkt. Ofta är det väldigt fint gjort, med omsorg och noggrannhet som man ofta inte tar sig tid till idag. Fort ska det gå! Tid var det enda man hade - är det annorlunda idag? Om något förtjänar att göras, förtjänar det att göras väl. Dessutom krävs det både tid och engagemang för att bli en skicklig hantverkare.



Vitbrodyr på vitt linne. Så perfekt gjort! Resterna av detta linnelakan, som hade hemska revor, blev till knyttamparna.


Jag tycker inte att man ska leva i ett museum, men att varje förändring av något äldre, något som är en produkt av sin tid med tankar, ideal och syfte, kräver både kunskap och övervägande, ett medvetet ställningstagande. I många fall kan en förändring inte göras ogjord.

Jag vet en familj som flyttade in i ett äldre hus och behövde anpassa det till sin tid och familjeförhållanden. Man gjorde den bedömningen att den gamla murade bakugnen skulle bort till förmån för mer förvaring.

Mitt gamla hus var ursprungligen en liten timrad vedeldad stuga. Vedeldad är den fortfarande, men inte lika liten. Stugan är tillbyggd både en och två gånger, och välmenande ägare har tilläggsisolerat med stenullsisolering, vilket kräver plast i väggarna. Dessvärre betyder detta att huset inte längre andas så bra och att det självdrag som vedeldningen behöver inte är riktigt tillräckligt. Ibland behöver vi öppna både fönster och dörrar för att få in luft i huset så att eldningen fungerar. Moderna material i ett gammalt hus. Välment men okunnigt.

Det går trender i inredning. Nu svär vi över den trend som såg till att gamla spegeldörrar och väggar i pärlspont spikades över med släta masonitskivor. Funkis med släta ytor! På 70-talet målades teakräcken glatt över med brun täckfärg. Skulle man försilvra en guldring?
Det är många som räknat oändliga antal spik i golv, väggar och dörrar i mödan att återställa det äldre. Men vem har inte en gammal avlutad allmogemöbel står hemma? Jag är själv skyldig till det. Den originalmålningen går aldrig att få tillbaka. Antikrundan säger; med originalmålning hade möbeln varit värd 15000 kr, men nu kanske 1500 kr. Det kanske är lättare att återställa en vitmålad möbel, vilket är en stor inredningstrend nu, men jag vet inte jag. Vi lever här och nu, men kunskap, respekt och medvetenhet är aldrig fel. Tänk först, handla sedan. Så skulle vi väl alla vilja bli behandlade?