tisdag 28 september 2010

Hur naiv får man vara?

Det här är överspelat nu. Jag skriver ett par rader om detta bara för att få det andligen avslutat, och kanske för att uppmärksamma andra på hur det kan gå.

Jag blev uppringd av en trevlig man, jurist från Örebrotrakten. Han beställde en dopklänning, och i tillägg lite senare en dophätta. Jag fick frågan om det skulle gå bra att få det via faktura, så kunde han ta det via sin firma. Egentligen sänder jag mot förskottsbetalning eller mot postförskott först och främst, men jag gör undantag för företag och myndigheter, där det underlättar för dem med en faktura. Allt för Kunden! Jag kollade att det fanns ett sådant företag och gick med på fakturabetalningen. Kunden försäkrade att det var ett pålitligt företag....

Jag levererade med fakturan i försändelsen, och önskade lycka till med dopet. Förfallodagen kom och gick. Jag sände en ny faktura med en vänlig påminnelse. Jag fick sända några till, då mer formellt hållna, utan respons alls. Via telefon kom jag inte fram.

Till sist följde jag ett råd om att vända mig till Kronofogden. De sände ut till min kund på samma adress som jag sänt dopkläderna och fick svar. Han bestred kravet och hänvisade till tingsrätten! Så om inte kronofogden kan fastställa att en skuld föreligger, så kan den inte heller drivas in. Bevisbördan ligger på säljaren. Jag insåg då att fastän kunden bevisligen gått att nå på leveransadressen och tagit emot både dopkläder och påminnelser utan att opponera sig mot fakturor eller krav (vilket vore en normal reaktion om leveransen skett felaktigt) så kunde jag inte bevisa att jag verkligen sänt någonting, när det sändes som postbrev utan mottagningsbevis. Beställningen var också endast antecknad efter telefonsamtalet, och inte skriftligt insänd, vilket den blir via en vanlig order i E-butiken.

Det är klart att man ska vara skyddad som konsument mot lurendrejeri. Små företagare får ta till andra sätt, helt klart. Bara för att man vänder sig till kronofogden löser det sig inte alltid....Jag fick betala avgiften till Kronofogden också, och hade jag gått vidare till tings kunde det ha blivit lite till, ungefär varuvärdet igen. Jag beslöt att inte lägga mer tid och ork på detta, utan lät tiden för att driva det vidare löpa ut. Jag behöver min tid till mer uppbyggliga saker - som att utveckla design och leverera till ärliga kunder. För nog är de flesta det!

Riktigt så naiv får man alltså inte vara. Jag skrev ett ganska neutralt hållet brev och sade vad jag tyckte om ett sådant förfarande till "kunden". Det unnade jag mig. Jag undrar om hans fru visste om det här? MEN, jag tänker inte låta denne man - jurist!- helt beröva mig på tron att de flesta människor är ärliga och att man kan lita på folk. Jag vill leva i en värld där man kan vara lite naiv.

3 kommentarer:

Birgitta sa...

Hej! Visst är det tråkigt när det blir så här och jag tycker inte du är naiv. Man vill ju tro gott om folk. Det är trist när man lagger ner många timmars arbete och inte får något för det. Jag brukar tillämpa förskottbetalning när jag skickar på posten. Känns bäst så.
Nu gömde den här mannen sej bakom en hög titel, men jag tror inte att de är mer pålitliga för det.
Hoppas du slipper bli utsatt för fler sådana här indiciter.
Ha det gott.
Kram Birgitta

Lena sa...

Hej, Hur kan man döpa ett litet underbart, oskylldigt barn i en stulen dopklänning. Hoppas verkligen att du slipper fler sådanan "kunder".

Charlotte sa...

Har också råkat ut för det en gång. Det var inte skoj. Men till skillnad från dej så fick jag mina pengar efter att ha kopplat in kronofogden. Nu är jag mer än försiktig.