tisdag 16 december 2008

Hasselnötsknäcke

Nu finns det hopp om en vit jul! Snön ligger tung i trädgården, och jag har inte borstat bort den från buskarna. Det får jag väl ta och göra så inte tyngden knäcker några grenar.


Jag har mest varit inomhus och pysslat och färdigställt saker som skulle levereras innan jul. Det har blivit många vetekuddar till trevliga företag, där man velat ge sina anställda en vetekudde i julklapp. Så klokt! (Jag vet inte vem som uppskattar det mest, jag eller de som ska få julklapparna....)


Annars har jag varit med på julmarknad, där jag bland annat hade dessa små virkade bomullshjärtan i rött eller vitt med mig. Jag hade även ett hårt bröd att sälja. Jag tycker att det är ett toppenbröd- om man äter nötter förstås- så prova gärna. Här är receptet:

Hasselnötsknäcke 24 st

Ett hårt bröd som passar till smakrika ostar, eller tex fikonmarmelad.

  • 2 dl hasselnötter
  • 25 gram jäst
  • 2 dl vatten
  • 1/2 dl nöt eller rapsolja
  • 1/2 tsk salt
  • 1 msk honung
  • 1 msk nystött fänkål
  • 1 dl dinkelkli eller vetekli
  • cirka 4 dl siktat dinkelmjöl (eller fullkornsdinkel)
  • kli till utbakningen (eller vetemjöl om man har använt fullkorn)
  1. Sätt ugnen på 250 grader. Mixa nötterna, några större bitar kan gärna vara kvar.

  2. Smula ner jästen i en bunke. Värm vattnet till fingervärme, 37 grader. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt olja, salt, honung, fänkål, hasselnötter, kli och mjöl. Arbeta ihop till en smidig deg. Är degen för lös, blanda i mer mjöl.

  3. Ta upp degen på mjölat bakbord, den behöver inte jäsa. Forma den till 2 längder och dela varje längd i 12 bitar. Rulla bitarna till bullar.

  4. Stö kli (mjöl) på bakbordet och vänd bullarna i det. Kavla ut varje bulle med en kruskakavel till en tunn rund kaka, ca 15 cm i diameter. Har du ingen kruskakavel, kan man kavle med en vanlig kavel först och sedan nagga kakorna med en brödnagg eller gaffel.

  5. Lägg kakorna efter hand på plåtar med bakplåtspapper, eller mjölade plåtar.

  6. Grädda i mitten av ugnen tills kakorna börjar mörkna lite i kanterna, ca 4-5 min. Passa på så de inte bränns! Låt kallna på galler utan brödduk.

Man kan även krydda med annat, tex kanel eller kummin. Så här i baktagen så vill jag dela en liten vits som min 10-årige el-intresserade son berättade med er.
- Vem är kryddskåpets elektriker?!
-Kan-elen!!!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

onsdag 12 november 2008

Att prissätta en tröja

Min gula klematis med ulliga fröställningar klättrar snötyngd på verandan.
Fast man vet att det lär bli snö och vinter mest varje år blev jag ändå överraskad på sängkanten. En morgon så var det bara vitt ute! Och 2 dm av det! Så tråkigt att jag inte hade hunnit lägga de sista trädgårdsplattorna på plats och inte heller hunnit gräva ner de perenner jag fick av mor....(Nå, jag hinner väl än, för jag tror nog att det blir lite tö innan tjälen sätter i ordentligt.)
Nå, det jag ville berätta om nu var egentligen min tröja. När jag var ute och förundrades över all denna vithet så passade jag på att ta några kort på en ny tröja jag sytt och hade med på utställningen i Allhelgona. Passande för årstiden är det en ylletröja i en tunn smidig ylletrikå. Jag har en liten packe av det tyget liggande. Jag köpte det för rätt länge sedan nu från Bolanders Jersey. Jag blev så förtjust i det, en tunn smidig ylletrikå i lite melerad kahki. Det är en kvalitet som man ska kunna tvätta i maskin, men jag skulle nog vara lite försiktig ändå. Trots förtjusningen har det inte blivit att jag sytt så mycket av det tyget, så det finns lite kvar på rullen. Nu kom det väl till pass.


Jag konstruerar symönster på dator. Ibland helt fritt, från början, men oftast efter, eller med utgångspunkt av, en mönstermall. Jag har en mall för en snäv tröja som jag tycker om. Det blir en enkel figurnära tröja som är fin både till vardags och till fint, beroende på vad man gör av det hela. Man kan välja att ha olika mycket rörelsevidd tillagd, beroende på om man vill ha en riktigt snäv tröja -för mycket elastiska tyger, eller om man vill ha ett lite stummare tyg som kräver lite luft. Det går att rita i standardstorlekar eller efter personliga mått. Denna tröja är en standardstorlek för dam 40 och har då lite rörelsemån för tyget är bara lite elastiskt. 
Jag har ändrat skärningen av ärmen lite, till en ledigare variant. I mallen är det en mer "kavajlik" ärm, dvs man kan inte så lätt lyfta armen över axeln. Urringningen är mellanhög och rund med invänd infodring.
Jag har prytt tröjan med yllebrodyr i form av små blommor. De finns vid ringningen, nederkant och en på vardera ärmen. Ja, jag tycker fortfarande att det är lite kul att brodera!

Så till själva funderingen, hur prissätter man en sådan här tröja? Ett pris ville jag ha med på utställningen. Någon kunde gärna få köpa tröjan. Då lär man ha kommit fram till ett pris.
Man kan naturligtvis närma sig detta med prissättning på olika sätt. Antingen utgår man från marknaden och ser vad andra tröjor kostar, eller vad en köpare skulle kunna tänka sig att betala för den. Eller också utgår man från vilken tid och kostnad det har tagit att framställa den. Kanske bör man snegla på båda sätten?

Om man börjar från början och designar en tröja och konstruerar en storlek på datorn och skriver ut, så är det en kostnad för det. Så kan jag antagligen inte räkna riktigt nu. Därtill kommer tid för utklipp, sömnad och brodyr. Det tillkommer materialkostnad också. Sedan ska man riktigt affärsmässigt få in tid för administrativa kostnader och sådant i ekvationen. Det är ju inte bara tiden för själva tillverkningen som man ska täcka med sina produktpriser.

Det är klart att enstaka unika produkter blir dyrare än en utprovad standardprodukt, även om jag gör den. Det är därför beställningar av kundens egna designer blir dyrare än en vara i standardutförande. Dels så kan man använda samma mönster hela tiden, och dels vet man sömnadsgången och behöver inte fundera. Har man dessutom kapitalet att få hjälp med uppsömnaden av någon (fabrik eller dylikt?) som arbetar mer snabbt och rationellt får man ner kostnaden för arbetstid också. Själv arbetar jag rätt hantverksmässigt, med oftast en sak i taget, bara i undantagsfall eller vid små grejor klipper jag först ut många och syr sedan på löpande band.

Denna tröja finns just nu till salu. Jag har satt ett försiktigt pris på den på 750 kr. Då kan jag lova att ingen annan har en likadan. Materialkostnad är ca 200 kr och det har tagit mig drygt 3 timmar att tillverka den. När jag syr använder jag mig av fina gedigna material. Det borgar för att man får en riktig fin produkt som kan hålla länge om den sköts rätt. Valet är alltid Ditt.




Eldkaprifolen överrraskades i sin andra blomning. Den blommade länge nu i höst. Det kanske är för att det är kyligare på hösten och förloppet inte går så fort som på våren eller sommaren.

tisdag 11 november 2008

Konstrunda i allhelgona 2008

På flera håll i landet har man tagit upp detta med Konstrundor för att sätta lite fokus på konst och konstnärligt arbete. I Ludvika inföll den tredje upplagan av Konstrunda i allhelgonahelgen 2008 den 1-2 november.

I allhelgonahelgens två dagar står kommunen som samordnare för en runda bestående av olika besöksmål runt i bygd och byar där man på olika vis kan se utställningar, och eller inhandla något vackert.

Det var andra året jag var med i Konstrundan, och båda gångerna tillsammans med vår förening för konst-och hantverkare. Vi är flera olika företag i branschen här i trakten som gått samman för att hjälpas åt med vad vi kan, men främst marknadsföring.


Detta året fanns vi med i Konstrundan på övervåningen på gamla Gästis på Ludvika Gammelgård. Jag tycker det blev ett fint arrangemang i samarbete med Hembygdsföreningen.
Vi hade utställning och försäljning, Mineralmuseet var öppet och Hembygdsföreningen serverade kaffe och våfflor. Nordiska Kaminer på området var också med och visade sin fina utställning av vackra gamla kaminer i gjutjärn, och hade öppet i affären för byggnadsvård.
Det hela gick lite i tecknet för gedigenhet, sunda material och byggnadsvård överhuvud taget. Det lämpade sig så bra i miljön på Gammelgården. Vi hade även Gudrun från företaget Bygg och Tradition i Ludvika med som visade och berättade om sunda sätt och material att bygga med.


Själv förevisade jag några dopklänningar, vetekuddar och lite andra uppsydda saker som handledsvärmare, yllemössor och mönsterkonstruktion efter personliga mått.
Några bilder från utställningen:


Här en gruppering av handtryckta textilier från Ställdalens Handtryck, och keramik från Stimmerbo Keramik. Färgspråket stämde så väl ihop.


Här ett hörn av rummet där vävnader från Ateljé Vävglädje även de gör sig fint tillsammans med Keramik från Stimmerbo och Förkläde från Ställdalens Handtryck.

Härlig älgkudde från Ställdalens Handtryck!
Här en dukning med keramik från Jan-Ols gården och matchande linnedukar med brodyr från Gavelbodens Design och Brodyr. Tänk vad fina helheter de kan åstadkomma tillsammans! De har även en annan dukning på temat vattenödlor i turkost, som är lika vacker, men kanske lite mer spektakulär.

Vår förening har haft flera utställningar tillsammans förut på Sunnansjö Herrgård, Hammarbacken i Ludvika och Wadköping i Örebro.

(Nu är föreningen nerlagd, även om många av deltagarna finns som separata företag fortfarande.)

fredag 10 oktober 2008

Hålsömmar för dop i morgondis

Vissa mornar är sagolikare än andra. Idag när höstsolen stilla värmer upp nattens kyla så dimman stiger bland höstglöden är det nästan så hjärtat smärtar i bröstet.




En så perfekt bakgrund till fotografering kan jag inte motstå. Det blir en stund av kreativ meditation nästan. Man behöver lite skönhet för själen, nu perfekt parad med morgonens stillhet.




Jag har en dopklänning som är färdigställd. Det är en av den första modellen jag ritade, med stråveck och hålsömmar. Det är en linnedopklänning, (UD001) som jag har på lager i tre storlekar. Denna har fått en dopbrodyr längst ner vid fållen.




Livstycket har två smala stråveck på vardera sidan mitten. Ärmen är ditsydd med lite puff. I halsringningen, midjan och ärmen finns en dragsko så att man kan justera passformen lite. Baktill är klänningen öppen en bit upptill och knyts ihop med dragskobanden i hals och midja.




Banden fållar jag för hand enligt gammalt sätt att fålla. Man använde det bland annat på hankar till handdukar. Här kan du hämta ner en beskrivning på handfållade band från min websida. (pdf-format) 



Ärmen är fastsydd med hålsöm och manschetten prydd med stråveck. Dessa hålsömmar är maskinsydda. Man behöver då en hålsömsgaffel. Det är ett symaskinsoberoende verktyg som används tillsammans med vanlig raksöm i långa stygn. 



Fållen längst ner på kjolen är även den fäst med hålsöm. Modellen är "ren" och ganska enkel i sin utformning, med detaljer tagna ur traditionen. Jag tycker det gör sig bra mot linne, så materialet kommer till sin rätt. Lin är ett underbart material som blir vackrare med tvätt och år. Så svårskött är det inte heller, men titta gärna in och läs om lin och dess skötsel.

Med önskan om många vackra mornar.......

fredag 26 september 2008

Fattigmansspets

Det började med ett fantasieggande ord och en liten rad vikta rutor. Det här är fattigmansspets, sa Solveig.

Att tillverka en spets, knypplad eller kanske virkad, är något som är tidskrävande. Det kräver även kunskap om hantverket. Som all textil behövs det många steg innan det blir en produkt. Det betyder att det är en dyrbar vara. Förr försökte de ”lägre klasserna” på många finurliga sätt efterlikna de ”högre klassernas” mode, utsmyckningar och prydnader. I vissa fall fanns det förordningar som sa att vissa dyrbarheter som tex siden var förbehållet de ”högre klasserna”, och i andra fall var det ekonomin som satte gränser. Men skam den som ger sig! Man kom på att vika små tygbitar till spetsuddar att dekorera med. Det blev nog så vackert. Prova själv!
Jag provade och provade. Det krävs noggrannhet och omsorg för att få till fina jämna rutor. Flitigt användande av sömmerskans hemliga vapen - strykjärnet!- underlättar att få en fint uttryck. Inte för grovt tyg, bara. Det blir många lager man ska sy genom till sist.
Jag passade på att prova i halsringen på en figurskuren blus/jacka jag sydde upp efter mina egna mått till ett katolskt bröllop i Italien. (Jag hade även en rak kjol till och kände mig visst fin i de underbara omgivningarna, men jag hade inte behövt vara så strikt. Många var mycket ledigare och färggladare!) En sådan här liten detalj kräver inte så många rutor.

Fler rutor krävdes det till den linnedopklänning jag sedan utformade.
Jag ritar och utformar dopklänningar. Dopklänningar i linne är något som ligger mig om hjärtat. Det blir ett så speciellt uttryck, tycker jag. Det härliga linnematerialet går också så bra ihop med den förankring i tradition som jag värdesätter. I min design arbetar jag gärna utifrån ett ljus, en renhet med tidlöst, men nostalgiskt uttryck. Jag plockar gärna upp detaljer som just detta med fattigmansspetsen.

Visionerna och tankarna snurrar i huvudet. Vissa ideér kommer genast ner på papper, jag tänker bättre när jag ser saker, andra vrider och vänder jag på innan de kommer ut. Allt bakas samman i soppan, tyget, uddarna, sömnadsmoment, funktion, problemlösning. Vissa saker får inte sin lösning förrän jag provat praktiskt ett par gånger. Det är nog detta moment jag tycker bäst om. Det första steget, visionerna - alla möjligheter finns.

Jag arbetar med mönstet i en storlek först i datorn. Jag gör en provutskrift på vissa mönsterdelar och provar vidare för hand och i tyg tills jag tycker att det fungerar.

Jag sydde upp en hel dopklänning för att se att modellen fungerade. Min lilla ljuvliga brorsdotter ställde snällt upp som modell. Det blev många bilder......

Så nu när jag sett att modellen fungerade, och likaså storleken, så ritade jag fler storlekar. Mina dopklänningar finns i 62, 68 och 74 cl. Förr måste man ha döpt sina barn ganska tidigt. Jag tycker att äldre dopklänningar verkar vara så små. Jag gör i tre storlekar så ska väl någon passa! Det är ju olika på barn hur stora de är också.
Min plotter, en A1 skrivare, där jag skriver ut mina mönster. Den börjar bli till åren och är lite lynnig ibland, speciellt som displayen har tackat för sig och lagt av. Men för det mesta spottar den snällt ut mina utskrifter, även om det ibland kan ta sin lilla tid.
Sedan får jag gå igenom hela sömnadsgången igen några gånger, och göra en sömnadsbeskrivning. Den tillsammans med mönstret packar jag i ett kuvert. En ny produkt i webshopen har sett dagens ljus.
Många foton blir det om några ska bli bra och läggas ut som visning i butik och broschyrer. Jag vill gärna försöka fånga en anda av nostalgi, ro och lantlighet, liv, ljus och tradition.
Gick det bra?
Här är dopklänningen i sin helhet. Den hänger i min stora björk i björkhörnet i trädgården i morgonsolen. Det är det som gör tyget nästan genomskinligt, fast det egentligen inte alls är det.
Livet är prytt med två ganska breda veck tvärsöver framstycket. Kjolen är fäst rynkad vid livstycket. Ärmen har likaså två veck, och avslutas med en ring av fattigmansspets.
Jag tycker det ser ut som en krona nästan, eller en tulpan.
Kjolen är också prydd med veck nertill, och även fattigspetsarna. Jag valde att gruppera dem i fyra grupper och placera dem mitt fram och bak, samt i sidorna. Jag tycker att detaljen kommer bätte till sin rätt med avbrott mellan grupperna.

torsdag 18 september 2008

Hösten rullar in i trädgården...

..med dis och regn. Jag tror inte vi haft så mycket sol alls sedan i somras innan regnveckorna började i augusti. Men trädgården gör sitt bästa. Det spirar där det kan.

Om detta är ett Kungsljus eller Kung Karls spira ska jag låta vara osagt, men stilig är den på höstkanten.
Vinrankan klättar upp vid husknuten. Det är en tålig ranka som kan bära frukt även i vårt klimat, och överleva vintrarna, men denna sommar har det inte blivit några druvor alls.
Björnbär blir det däremot. Jag har en ranka ute, med små bär på TAGGIGA grenar, och en taggfri ranka i växthuset. Det börjar trots avsaknad av sol mogna nu. Det är tur att det inte blivit frost!



Kanske ska jag satsa helt på att bara ha björnbär i växthuset. Med så lite sol är det svårt att få något annat att växa till ens i växthuset. Men björnbärsrankan svingar sig glatt i höjden.

Lite blomsterfägring finns att njuta av.

Röd solhatt får skina i min trädgård.
De orange Havtornsbären sitter på buskar med stora törnen. Dessa bär är väldigt C-vitaminrika och går bra att göra saft av- eller likör.

Squash är något som är tacksamt att odla. Det blev det en hel del av! Det gäller bara att knipsa bort blommen när den börjar vissna. Då finns redan en ganska stor frukt bakom blomman, och tar man inte bort blomman ruttnar den och det sprider sig till själva frukten.

Jag har mixat ner squash i både köttfärssås, bröd och sockerkaka. (Så länge inte barnen vet om det märker de inget och äter med god aptit!) Men till slut kan det bli lite enahanda, och jag förvällde skurna bitar ca 5 minuter i lättsaltat vatten, och frös in för framtida bruk.
Man kan kokfräsa bitar eller riven squash i lite olja och salta och ha persilja i. Det blir gott som grönsak till mat. Ett annat sätt som blir väldigt bra har jag fått tips av från Solveig. Super till pasta!
Squashsås:
1 stor squash (man kan även lägga till palsternacka, morot)
1 msk smör
1 vitlöksklyfta pressad (kan uteslutas)
1 grönsaksbuljongtärning
2 dl creme fraiche

  • Riv squashen (och ev de andra grönskakerna) grovt på rivjärn
  • Fräs dem tillsammans med vitlöken ca 5 min
  • Tillsätt creme fraiche och smula ner buljongen
  • Koka upp och tillsätt gärna lite basilika
Smaklig måltid!

fredag 12 september 2008

Nostalgiskt i överkant...

...det kanske blir problematiskt i vardagen. Många med mig går säkert den där balansgången mellan framåtskridande och bevarande.


Ett grovt gammal lakan med röd brodyr. I mitten är en skarv för det är en gång vävt på en smal vävstol.


Här har jag tagit tillvara gamla textilier, lakan av olika sort, mer eller mindre trasiga, men väldigt vackra. Det är mycket möda nerlagt på dem. Här i mitt uterum tycker jag att den här sortens rullgardiner blev helt rätt. Jag har sett liknande hos Lise-Lott på Kol & Rosors och även i tidningen Lantliv. Jag har gjort min egen tolkning med långa band sydda av linneremsor, tagna av ett av de trasiga lakanen, som uppbindning. Detta rum används som gästrum när så behövs och då kan det vara bra att kunna rulla ner om sig, även om fönstren vätter ut mot trädgården och skogen.


Ett gammalt lakan med vit brodyr, skarvat med en gammal duk i mönstervävt linne.
Man kan naturligtvis göra liknande gardiner av nya tyger, och behöver då inte pussla och skarva som jag gjort för att få ihop det hela. Men jag tycker att det äger sin charm. Jag har klippt och tagit bitar som var hela. Jag undviker i möjligaste mån att klippa i gamla textilier som är hela! En dam på en marknad såg alldeles uppbragt ut när hon såg mina lavendelhjärtan med gammal brodyr på, ända tills jag förklarade att det var farmors gamla lakan, som tyvärr hade fått en reva mitt i brodyren! Därför hade jag klippt i det och gjort något annat av det.



Alla mina tre fönster med rullgardiner upprullade. De känns nästan mäktigare nedrullade! Längst ner har jag en kanal med en bambustav som stadga.


Nej, jag har en del respekt för äldre ting, speciellt textil, då jag är väl medveten om att det är mycket möda bakom en färdig produkt. Ofta är det väldigt fint gjort, med omsorg och noggrannhet som man ofta inte tar sig tid till idag. Fort ska det gå! Tid var det enda man hade - är det annorlunda idag? Om något förtjänar att göras, förtjänar det att göras väl. Dessutom krävs det både tid och engagemang för att bli en skicklig hantverkare.



Vitbrodyr på vitt linne. Så perfekt gjort! Resterna av detta linnelakan, som hade hemska revor, blev till knyttamparna.


Jag tycker inte att man ska leva i ett museum, men att varje förändring av något äldre, något som är en produkt av sin tid med tankar, ideal och syfte, kräver både kunskap och övervägande, ett medvetet ställningstagande. I många fall kan en förändring inte göras ogjord.

Jag vet en familj som flyttade in i ett äldre hus och behövde anpassa det till sin tid och familjeförhållanden. Man gjorde den bedömningen att den gamla murade bakugnen skulle bort till förmån för mer förvaring.

Mitt gamla hus var ursprungligen en liten timrad vedeldad stuga. Vedeldad är den fortfarande, men inte lika liten. Stugan är tillbyggd både en och två gånger, och välmenande ägare har tilläggsisolerat med stenullsisolering, vilket kräver plast i väggarna. Dessvärre betyder detta att huset inte längre andas så bra och att det självdrag som vedeldningen behöver inte är riktigt tillräckligt. Ibland behöver vi öppna både fönster och dörrar för att få in luft i huset så att eldningen fungerar. Moderna material i ett gammalt hus. Välment men okunnigt.

Det går trender i inredning. Nu svär vi över den trend som såg till att gamla spegeldörrar och väggar i pärlspont spikades över med släta masonitskivor. Funkis med släta ytor! På 70-talet målades teakräcken glatt över med brun täckfärg. Skulle man försilvra en guldring?
Det är många som räknat oändliga antal spik i golv, väggar och dörrar i mödan att återställa det äldre. Men vem har inte en gammal avlutad allmogemöbel står hemma? Jag är själv skyldig till det. Den originalmålningen går aldrig att få tillbaka. Antikrundan säger; med originalmålning hade möbeln varit värd 15000 kr, men nu kanske 1500 kr. Det kanske är lättare att återställa en vitmålad möbel, vilket är en stor inredningstrend nu, men jag vet inte jag. Vi lever här och nu, men kunskap, respekt och medvetenhet är aldrig fel. Tänk först, handla sedan. Så skulle vi väl alla vilja bli behandlade?

söndag 24 augusti 2008

Just nu

Hej!
En liten glimt av vad som händer just nu.
Jag har varit på loppis i helgen... Sådant är farligt för plånboken.


Detta var vad jag fick med mig hem. Jag är så förtjust i emaljerade saker från Kockums i den gulgröna färgställningen. Det första som hoppade på mig var den virkade gardinen. Jag råkade se den i en hög tyger och tog upp den och tittade lite. Den var ganska lång, ca 2 m. Det var mycket virkande det, tänkte jag, men egentligen såg jag ingen direkt användning av den. Det ändrades snabbt när damen sa att den kostade 40 kr!! Snälla, det är inte ens materialkostnaden. Då var jag tvungen att ha den. Det kan man kalla ett fynd. Ibland är det tur att man värderar det som andra tydligen inte värderar.
Skålen har jag plockat plommon i, Tunaplommon. Jag har fler sådana olika kärl av emalj. Ett av de större brukar jag plocka in från trädgården i, som dessa krusbär.

Jag har ramat in lite bärbuskar med plattor i en del av trädgården. Det blir så lätt att klippa gräset och hålla rätt på vad som ska växa inom rutorna om man gör så, tycker jag. Stenen ligger där den ligger så den har jag "byggt in" i det hela. Fågelbadet i form av ett rabarberblad har min mamma gjutit åt mig.
Annars har det handlat mycket om trädgård för mig nu. Vi bor på landet och har eget enskilt avlopp. Det verkar dessvärre ha gjort sitt nu, och infiltrationen fungerar inte längre. Rakt på sak så rinner avloppsbrunnen över! Vi måste alltså gräva upp halva trädgården för att gräva ner ny avloppsbrunn, trekammars, och göra ny infiltration. Jättekul. Jag har grävt upp växter och försökt planera om där det gått.
Här är mitt förvuxna hallonland. Det behöver klippas ur en del på årsskotten..... När vi flyttade hit förde hallonen en tynande tillvaro bland ogräset. Jag rensade, rensade och lade sedan på gräsklipp. Utmärkt marktäckare som kväver bra i tillräckliga lager. Det gödslar också bra och är gratis. Man bör bara inte använda det för flitigt, då växer det som hos mig!
Här är min björnbärsbuske som jag har i växthuset. Den är taggfri och har STORA bär. Jag hoppas bara att det kommer vara varmt tillräckligt länge för att bären ska mogna. Det har jag problem med emellanåt, trots att jag tillför värme när det kniper.


Sommarens bästa i trädgården blir nog ändå denna hängmatta som vi skaffade. Alla trivs i den och man kan ligga flera - upp till 160 kg, för den är en familjematta. Dessutom får den hänga ute hela säsongen för den är av ett material som tål det. Det är så bra, då behöver man inte åbäka för att använda den utan bara smyga sig dit de stunder man kan stjäla sig till......

fredag 22 augusti 2008

Att blogga eller inte blogga...

...det är frågan.

Så nu har det hänt, jag har dragits med i bloggkulturen! Jag har varit avvaktande länge, men jag har börjat titta på detta med bloggande när flera i min bekantskapskrets börjat med bloggande.

Jag tyckte att det verkade vara ett tidskrävande projekt, med stora likheter med en webbsida, vilket mitt företag redan har. Så sakta har jag dock börjat se skillnaderna och fördelarna. En blogg är ett utmärkt forum, en databas, där man kan dela mycket information på ett strukturerat sätt, och även enkelt kan få och ge respons på varje inlägg.

Tomas Ullberg, som arbetar med att automatisera marknadsföring, har en del synpunkter på hur man som företagare kan använda bloggande som hjälp i sin marknadsföring. Han skriver om bloggande som marknadsföring: "Att ofta behöva skriva fräscha texter med kort hållbarhet för en rastlös läsarkrets - det kanske inte är det bästa alternativet. Att ständigt behöva blogga är stressande och tidskrävande. Folk blir utbrända, får hjärtattacker och svimmar av bloggstressen". Men så klart har han hittat sätt att undvika dessa fällor, och delar gärna med sig av sina slutledningar och erfarenheter på sin sida.
Men det lilla jag har läst i bloggar så tycker jag de verkar vara mer privat vinklade, ett sätt att få utlopp för ett behov av kreativitet, delande och att bli sedd. Man bloggar med glädje och entusiasm, och de jag har sett verkar -med all rätt- mötas med samma entusiasm. Bloggar kan vara så vackra och inspirerande, även om de håller en mer privat karaktär. Eller är det just därför?

Egentligen är det väl den elektroniska motsvarigheten till de traditionella kafferepen?! Bloggare kan gå och hälsa på varandra och se vad som bjuds, kommunicera med varandra, umgås helt enkelt. Vad jag förstår så kan man finna nya vänner både elektroniskt och fysiskt på detta sätt. Det positiva är väl att besökaren bara kan se vad som läggs ut. Man väljer hur man vill framstå som bloggare och ingen ser dammtussarna i hörnen!

Jag kallar min blogg för Lyst i Livet och den är en utvidgning av webbsidan.Webbsidan med webbshop är den mer affärsmässiga delen, där jag främst presenterar varor och tjänster jag erbjuder. Bloggen blir ett lite mer personligt komplement, tänker jag mig. Dels kommer jag att använda den till att lägga ut information och tankar om design och Lyst Form, och dels till tankar om hållbart respektfullt husbyggande, byggnadsvård och ekobygg, personliga betraktelser. Som lärare i botten är det väl en arbetsskada att vilja dela med sig av det man brinner för, och det är aldrig fel att finna nya bekantskaper och få responser på det man håller på med, speciellt som de så ofta verkar vara positiva på bloggar. Vem vet, det kanske är övervägande trevliga, positiva människor som bloggar!

onsdag 20 augusti 2008

Vete...

....över hela golvet!


Så kan det gå när haspen inte är på!

Det är dessa hela kravodlade vetekorn som syns på bilden som jag använder för att fylla mina olika modeller med vetekuddar. Vetekorn har den egenskapen att de innehåller fukt. Det är den egenskapen som gör att de kan hålla värmen - eller kylan - i en vetekudde. När man värmer en vetekudde, i ugn eller micro, dunstar denna fukt med tiden och användandet. Det gör att värmen bibehålls sämre. Då behöver man tillsätta ny fukt till vetet. Det kan man lätt göra genom att värma kudden tillsammans med ett glas vatten. Vattnet förångas och tas upp av vetet. Annars kan man försöka se till att man fuktar vetet på annat sätt, med en blomspruta, eller förvara vetekudden lite rått och fuktigt emellanåt. Detta är viktigt inte bara för funktionen, utan för att för torrt vete faktiskt kan börja lukta bränt och ta eld i värsta fall. Så återfukta din vetekudde, för dess livslängd skull och för din säkerhets skull!

Jag köper in kravvete i 40 kilossäckar från en närbelägen kvarn. Sedan har jag en tunna som jag förvarar det hela i, för att ha vetet lätt tillängligt och för att få undan det prydligt.



Sedan hör det till saken att jag har två barn hemma som har mycket svårt att motstå frestelsen att ösa med vetet. De hjälper så gärna till att fylla vetekuddar.....Det är väldigt spännande att ösa med måttet genom tratten - och inte bara ner i kanalerna i en vetekudde. Ibland stockar det sig i tratten, men oftast rinner vetet som små floder.


Men att det blev vete över hela golvet var mest mitt eget fel, även om det hamnar lite här och där ibland ändå. Jag hade satt hjul på tunnan, för att kunna flytta den lättare. Det var en platta under vilken jag hade monterat en hjulförsedd anordning att ha stora blomkrukor på. Jag kan nu anförtro er att dessa hjul inte är ägnade åt sådana vikter som det blir av en hel tunna full med vete!