Midvinterköld

Så var december nästan förbi i en hast. Detta år hade jag inte 90 vetekuddar att leverera, och följdaktligen lite mer tid till annat, men ändå går tiden så fort!

 Jag hoppas att alla har haft en underbart Fridfull Jul (Om det inte är en stojig, livfull man velat ha?)

Så här såg min trädgårdstrapp ut i morgonljuset vid den första riktiga frosten.

Det var inte länge sedan tycker jag. Se hur frosten glittrar på trappstegen och ligger vit på gräset.

Idag biter kölden hårt och det ligger flera decimeter snö.

Det ska bli en riktigt kall vecka i hela landet lovas det.

Jag använde en del av min tid inför jul med att förnya min mors webbsida. Hon är en inbiten Trädgårdsamatör och mina föräldrar har idogt arbetat med sin trädgård under en 10-årsperiod.

Så med en snöig vinterbild från Skogstorp önskar jag ett

Riktigt Gott Nytt År!!

Se mer från trädgården på websidan http://www.gardenjoy.se/

Design att bli glad åt!

Har ni sett Siri S Design? Det är norsk härlig design som jag bara måste visa på!

Siri gör härliga kläder att bli glad i, i liknande modell hela tiden, men med så mycket variation. Förlåt Siri att jag tog denna din bild från din sida, men jag hoppas att det inte gör så mycket! Besök Siris hemsida och butik och se fler underbara klänningar i många olika färger och kombinationer!

Det är härligt att se hennes design. När hela fältet står öppet så kan det vara svårt att välja hur man vill ha det. Men ger man en begränsning, ett tema, så kan kreativiteten flöda utifrån det. Det blir något sammanhållet helt också.

Ha det bra!

Julstämning....

.... börjar det faktiskt att bli. Snön lyser med sin frånvaro och det är blött, men advent står för dörren.

Jag var på Gamla Stabergs Julmarknad utanför Falun. Det var faktiskt till och med lite sol som förgyllde evenemanget! Gamla Staberg är ett Världsarv, vilket man kan läsa mer om här.

Det är en Bergsmansgård med en restuarerad Barockträdgård. Det hela drivs av Vika-Hosjö Hembygdsförening. Man driver även en restaurang i underbar miljö i en lada och har museiverksamhet, samt nu till jul en mängd utställare inom hantverk och mat. Det är en upplevelse som är att rekommendera!

Vackra dekorationer möter besökaren.

Här en vy från gårdsplanen vid restaurangen ner över del av trädgårdarna mot själva bergsmansgården. Det finns flera promenadstråk man kan flanera runt på.

Lägg märke till den roliga hästskoformade rabatten!

På höger sida ner mot bergsmansgården, via en väg markerad med pinnar dekorerade med rött och kurbits lkommer man till detta underbara lilla hus. Det är Lottas Bod, där kommersen även där blev livlig. I Lottas bod kan du köpa böcker, kryddor i krukor, kort och en hel del annat som har anknytning till trädgården. Annars fanns många stånd i en del av ladan, liksom inhysta i flera av husen på området.

Restaurangen hälsade välkommen med dessa vackra hjärtformade granrisgirlanger.

Som dekoration inne i den välbesökta restaurangen finns målningar i dalastil av SlottsBarbro. De pryder verkligen sin plats och man har öga för vad som blir vackert ihop.

Se bara hur fint man har kombinerat ihop dukning  med denna matta av Margareta Källberg. Borden står välkomnande dukade med bl a en kanna vatten med smakgivande hallon i väntan på sina matgäster.

Under konstrundan i Ludvika allhelgona ställde jag ut Fattigspetsar tillsammans med dessa två konstnärer, därför är det extra roligt att se deras alster i en annan miljö.

Här syns några av de tidstypiska husen. I förgrunden ser det ut som små mullvadshögar! Det var många som fick huvudbry och var tvungna att gå fram och titta närmare. Jag tippar att det är något som tillhör den nya avloppshanteringen. Man arbetar vidare på Gamla Staberg och förbereder nu växthus också.

På gårdstunet ståtade två av dessa ståtliga spiror bland ponnyridning, söta kaniner, servering och levande julbockar.

Ha en härlig advent!

Bilder från Utställningen på Nyhammars Herrgård

Här syns Nyhammars Herrgård, ett par mil norr om Ludvika, i sommarskrud. Till Allhelgonahelgen var det mer höst och många levande ljus. Ett fint intryck gör det hur som helst. Här har man till vardags Bed & Breakfast, café med fint kaffe och maffiga ekologiska bakverk. Det finns även en inspirerande inredningsbutik i nerdervåningen med filial i det gamla stallet för utomhus-saker. Öppettiderna varierar beroende på säsong.

Här hade vi i stora salen på ovanvåningen utställning i Konstrundan. Slottsbarbro, dalmålningar och Margaretha Källberg, trasmattor, hade kombinerat sina alster på en vackert och harmoniskt sätt. Se så fint de är anpassade efter varandra!


Själv deltog jag med mina fattigspetsar. Här syns tunika för dam och barn, och även mina lavendelhjärtan i gamla linnedukar. Om halsen har dockorna lavendelpåsar. Varför inte ett doftsmycke?

Dörrvakt bredvid trasmatta i samma färger.

Det står "Om någon här inne gör minsta bång, för honom ska jag göra dörren trång".

Det var jättekul att ställa ut med dessa två och jag hoppas att de besökande tyckte det var lika roligt!

Fattigspetsar i Gamla stan

Jag håller på att arbeta med en liten kollektion dam och barnkläder i fattigspets. Det tar sin lilla tid och är i skrivande stund inte klart, men det har blivit lite fotografering, som jag här bara måste dela med mig av.
Min modell här är Rosi på besök i gamla stan i Stockholm. Hon blir fotograferad i lite olika miljöer i gamla stan. Hon har på sig en tunika i linne med fattigspetsar. Nu i hösttid passar det bra med något under, men till sommaren kan man ha den utan något, om man vill.

Jag tycker Rosi gör sig så bra på bild. (Det gör hon annars också- men hon avskyr att bli beundrad för sitt utseende. Hon hävdar helt rätteliga att en människa är så mycket mer än så.)

Men nu fick hon stå ut med inte bara att vara modell utan att alla turister stod i hopar och fotade de också! Det är spännande med modellfotografering.....

Tack snälla Rosi!

Jag räknar med att dessa nya modeller kommar att finnas i E-butiken till i vår om inte förr. Välkommen in!

Lavendel i linneskåpet

Lavendel i linneskåpet, det var något som farmor hade. Men det är inte bara något nostalgiskt att ha det. Man hade det inte för ro skull, och skälen för att ha det kan vara nog så aktuella.

Här är en liten linnepåse i fyrkant ca 4x4 cm. Sådana gör jag i dopklänningstyg och sänder med de dopklänningar jag säljer. Jag syr i ett linnegarn som hängögla så kan man både ha den hängande på galgen eller liggande som man vill.

Förutom att lavendel luktar gott bland kläder, eller lakan och dukar, håller det ohyra borta.

Det är inte svårt att göra sin egen lilla påse. Jag gör en enligt bilden ovan, men en klassisk variant är att verkligen göra den så att den ser ut som en liten påse. Man gör den alltså rektangulär och viker ner en bit i påsen för att dölja traskanten, eller gör en fin avslutning på kanten. Sedan knyter man ett vackert band runt öppningen så att innehåller inte ramlar ut. Ev kan man under bandet ha sytt ihop påsen på ett eller annat sätt. Påsarna kan ofta vara dekorerade med brodyr. Kanske initialer eller någon liten blomma. Det är fritt fram att anpassa till vad som passar en själv eller kanske ens garderobsinnehåll.

Jag gör också en annan variant med lavendel, som man kan ha i garderoben, eller kanske i badrummet, eller bara för fint. Det är mina vetehjärtan med lavendel. Dem kan man även använda som vetekudde och kyla eller värma om man vill. Tyget är linne, och ena sidan i ett äldre linne eller lakan där fina bitar tagits tillvara. Nyproduktion i ny användning med vintage.

Njut av höstens alla dofter! Ha det bra!

Linblom på linne

Det handlar om lin och det handlar om blom även om det är den broderade sorten och inte linets ljuva blå blommor. Jag har arbetat med måttsydda kläder till en tjej.

Här är en av tunikorna i lin med linbrodyr på.

Det gröna tyget hade hon. Vi bestämde att en liten ärm skulle göra plagget mer användbart. Då det inte fanns tyg till det i samma färg, blandade vi in linnefärgat. För att få det hela att hänga ihop har jag satt en grön kant längst ner på ärmen och även dekorerat med en brodyr i lite kraftigare lintråd. Jag tror det är ett vävgarn egentligen. Jag gillar att tillföra något som inte är helt självklart.

Brodyren är sparsmakad och placerad vid ringningen mitt fram, mitt bak och på ärmen. Eftersom brodyren består av blommor i lingarn, kallar jag detta linblom.

Jag kommer att ta upp denna modell med lagom ledighet i vidden för att dra överhuvudet utan knäppning, men lite figursytt med insnitt vid byst och i midja. Jag kommer att kalla serien för just Linblom. Jag ska fundera lite till på utformningen, det kommer nog i första hand bli i enfärgat, vitt eller linnefärgat, med brodyr i lin eller vitt. Denna tunika har jag måttsytt, men den kommer att finnas att beställa i standardstorlekar också, via avdelningen Mani Nostalgi.

Glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna!

Vintage design

Som jag nämnde ute i marginalen så håller jag på och syr och syr om i linne åt en tjej. Det är gamla kläder i fel storlek och modell som nu får ett nytt liv. Det blir även lite småbitar över. Dessa får jag använda. Till midsommar gjorde jag denna tunika utifrån spillbitar av ett lila linnetyg.

Som synes är det även andra tygsnuttar inblandade. Jag rotade runt i lapplådan och bland stuvbitar och utmanade designögat att få ihop något helt.

Till ärm och magparti passade en linnefärgad bit våffelstickad trikå bra. Som avskärning under bysten och som ärmavslutning tog jag ett lite grövre lin- och vitfärgat linnetyg. Det var en stuv efter en kjol jag sydde en gång. Jag tycker att det blir bra när ett tyg, färg, mönster - vad det nu är - kommer tillbaka på mer än ett ställe, som en slags balans i plagget.

Som accent och förgyllning har jag för hand broderat lite på midjelinningen och på ärmkanterna. Det binder ihop och ger lite mer liv åt helheten, vilken jag tyckte blev lite för kal och kantig utan denna lilla touch.

Vintage är ett nytt fint ord -från franskan antar jag- för begagnat. Men nog låter det lite tjusigare? Det finns så mycket man kan göra med gamla kläder, eller spillbitar av tyg, eller en kombination i detta fall. Pussla, kombinera och få till något som är allderles unikt och personligt. På köpet har du varit snäll mot miljön!

Morgonminuter

Det har äntligen slutat regna! Solen skiner milt på morgonen, även om det klafsar om gräsmattan. Jag tar några dyrbara morgonminuter och går runt i trädgården och njuter av sol och grönska.

Min stenbänkshörna skimrar mjukt mellan strålarna. Stenbänken inbjuder inte till att sitta ner så mycket nu som på kvällen, då solen har hunnit värma upp den. Nu får jag ta in med syn och lukt. Att jord kan lukta så underbart efter regn.

Så skimrande grönt i morgonsolen! Min kära björkbacke, nu med snabbt växande blomsteräng. Vitsipporna är sedan länge borta, och nu kommer smörblommor, hundkex och lupin.

Efter blomningen slår vi denna äng med lie.

Då framträder stenmuren lite tydligare och linjerna blir mer distinkta igen. Vi har en skarpt klippt kant som gräns mellan äng och gräsmatta. Det gör att sommarängens vilda överdådighet känns gripbar att ha i trädgården.

Ta vara på alla små stunder!

Fattigspets Maria

En ny produkt  har sett dagens ljus. Det handlar om damkläder i lin och naturmaterial.

Industridesigner Maria Schmidt Larsson, Daucus Design, som ingår i gruppen MakeDesign, blev förtjust i mina dopklänningar med fattigspets och undrade om jag inte kunde designa ett linne i samma stil till henne. Detta är resultatet: Premiärplagget, ett linne i vitt lin med fattigspets, Fattigspets Maria.

Ryggen är prydd med dubbla rader av fattigspetsar.

Framringningen har en rad spets som kan skymta fram under tex en kavaj.

Ett plagg som kan passa till kavaj och dräktkjol, bohemisk stil och folklore, jeans, till fest och vardag. Detta linnet är riktigt hantverksmässigt gjort, varje liten fattigspets är klippt och vikt för sig. Ärmringningen är kantad med snedremsa, gjord i samma tyg som linnet. Bystinsnitt från sidorna och lite insvängd midjelinje ger en enkel skräddarskärning.

Läs gärna mer  i min E-butik där jag erbjuder denna modell av linne på beställning. Jag syr upp i standardstorlekar, eller om det blir bättre med en personlig storlek, så kan det också ordnas.

Än så länge står jag bara i början av denna spännande resa. Tanken är att denna första produkt ska följas av fler i samma serie och i fler serier.

Välkommen att titta in!

Satinband, dopband

Till de dopklänningar jag designar och säljer i min e-butik sänder jag med två satinband, dopband. I en symboliskt vit dopklädnad syns det ju inte alltid så väl om det är en tös eller gosse, så uppgiften att markera detta faller på dopbandet. Ett rosa för flickor och ett blått för pojkar.

När jag sänder med dopband med en dopklänning har jag behandlat dem så att de inte ska rispa upp sig. Det är inte så lätt att fålla ett satindopband så det bli snyggt, men dessbättre behövs det inte.

Ett satindopband är för det allra mesta tillverkad i polyester. Polyester har den egenskapen att det smälter vid värme. Det kan man mycket försiktigt utnyttja till att smälta bandet lite lätt i änden. Det blir då en fast kant som inte kan rispa upp sig. Men, som sagt, mycket försiktigt.

Håll bandet ganska nära ljuslågan tills du ser att det börjar smälta. För bandet sakta förbi lågan så att hela snittet blir lite smält. Drar man för nära förbi kan det bli bränt, eller börja brinna lite. Blås ut det direkt. Var på ett eldtåligt underlag. Var försiktig och lycka till!

Att sporrmarkera eller inte sporrmarkera...

.....det är frågan.

Att sporrmarkera var något som man lärde sig i slöjden i småskolan. Man sporrmarkerade insnitt, markeringar och även där sömmen skulle sys. Man lägger ett kalkerpapper på båda sidor om tyget/tyglagren och sporrar genom både papper och tyglager så det fastnar markeringar på tyget från kalkerpappret.

Jag kommer ihåg ett gult linne som jag sydde i slöjdpåsegrovt bomullstyg. Av någon anledning så var sporrmarkeringen på rätan där man skulle sy själva sömmarna. Behöver jag säga att jag inte sedan lyckades få sömmen precis i den linjen när jag sydde ihop? (Man syr ju från avigsidan?!) Följden blev att markeringen syntes på plaggets rätsida. Inte snyggt. Dessutom gick det inte bort i tvätten. Jag kommer inte ihåg om vi försökte med andra medel att få bort det, men jag minns att jag inte använde linnet....

Så sporrmarkeringar har säkert sitt värde, men använd det sparsamt och på lämpligt ställe!

Det finns nuförtiden flera varianter att tillgå. Man kan använda vanlig skräddarkrita som finns som små fyrkanter eller vässbara pennor. De markeringarna går sedan att borsta bort. Det finns även pennor, vars färg går bort av sig självt med tiden- på några dagar. (Se bild ovan) vill man ha bort det direkt kan man blöta lite på markeringen.


Man kan försiktigt försiktigt klippa ett litet jack i kanten på sömsmånen för att markera ett insnitt eller viklinje. Sedan viker man med hjälp av dessa.
Att markera för själva sömmen tycker jag är ett överflödigt arbete. Det är bättre att markera sömsmånen. Tex en centimeter utanför mönsterdelen. Sedan klipper man noga med den sömsmånen och vid sömnad så låter man tygkanten gå mot markeringen för en centimeter på symaskinen så att man syr med precis en centimeters sömsmån. Smidigt och precist.
Säkert finns det fler tips på markering och smidig sömnad. Det kan slå ner den bästa när man upptäcker att framstycket på den nysydda vita dopklänningen har gula markeringar som inte går bort....Såklart express-sänder jag mer tyg, men det är roligare att inte behöva sy om, eller hur?

Skugga över stenbänken

Nej, någon roman ska det inte bli, men en liten stenbänk i min trädgård har jag fått till!

En liten plätt framför vedboden i söderläge har blivit omgjord. Detta redan i höstas egentligen då vi fick gräva upp halva gården för ny avloppsanläggning... Nå, det medförde det goda - förutom att vi kan använda avloppet :) - att grävmaskinen kunde hjälpa till med några detaljer som för mig var svåra men för den lätt som en plätt.
Det fanns en gammal stenpelare omkullvält i diket vid vägen. Jag har förstått att det ibland ligger sådana gamla stenstockar efter äldre skyddsräcken. Numer gör man dessa räcken i metall, och möjligen betong. Jag är lycklig ägare till denna nu. För grävmaskinen var det ingen match att lämpa av den där jag ville ha den. Sedan flyttade den även mitt lilla äppelträd till mitt framför denna stenanläggning. (Äppelträdet stod i vägen för grävandet och var tvunget att flyttas.)
Jag har gjort en liten solhörna med stenbänk i mitten, och bärbuskar närmast intill och längst ut i de omgivnade rundlarna har jag till höger ett gult Tunaplommon , och till vänster några små krikonträd. Jag hoppas att de tar sig och bär frukt. Jag tänker mig det som en liten fruktlund när det växt till sig.

Så här på vårkanten när det inte är så stort lövverk har jag tänkt utnyttja solläget till tidiga vårblommor. Jag har därför satt en del lökar mellan stenarna. Jag är förtjust i vita blommor och har här vit scilla. Den heter följdaktligen "Alba". Jag har även en julros på ena sidan, men kanske blir jag tvungen att flytta den. Den blommade ända från november, men nu kanske den får för mycket sol i detta läget. Den vill gärna ha lite skugga, har jag hört.

Föräldrar och Barns dopbilaga

Ni förstår vad kul! Mina dopklänningar är med i ett tipsreportage i tidningen Föräldrar och Barns dop och festbilaga i tidningen nr 4 april 2009. Här på bilden ser man min dopklänning i linne med fattigmansspets. Den har en liten rad fattigmansspets i ryggen. Den passar bra in i stilen med tradition och folklore. Inspirationen är ju mycket hämtad därifrån...Så har det tydligen blivit trendigt också..!

Detta är min dopklänning i linne med stråveck och hålsöm. Den lånade man både från mig och från min återförsäljare i stockholmstrakten, Little Fairies.

Jag fick inte tag på någon tidning i tid så nu finns det ytterligare nyare tidningar utgivna, nr 5 tex där jag faktiskt har en annons.

Vad är värt att slänga?

En liten ledighet till påsk resulterade i ett loppisbesök. Det var i och för sig inte vilken loppis som helst, tycker jag. Det var på en gård en bra bit från vägen i ett par äldre uthus. Där hade man plockat upp väldigt vackert och åskådligt och hade många fina saker.

Jag måste bara visa vilka fynd man kan göra!

Bland lite annat kunde jag inte motstå dessa örngott. Två var i hellinne med knypplade spetsar och ett var i bomull med en bred tunt fint virkad spets. De var hela, men lite fläckade.

De som hade hand om loppisen hade fått in dessa saker från ett äldre par som hade flyttat från hus till lägenhet. De hade sparat på hans mammas gamla saker, men nu när de skulle flytta till mindre ville man inte ha dessa gamla saker.

Det är helt olika vad man värdesätter. Att få tag i ett örngott i hellinne, knypplad spets och handbrodyr nytt- det finns väl inte- och vad skulle det kosta. Vilken kvalitet! Vilken känsla.....

Men jag klagar inte över det val de gjorde- de kunde ha behållit de gamla sakerna och rensat ut det massgjorda i polyester från 60-talet i stället- jag är så glad att jag får ta hand om dessa skatter....

Visst gör det ont...

..när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka? (Karin Boye)

Vetekudde för välbefinnande

Nu vill jag berätta lite mer om vetekuddar. Jag har ju inte presenterat min mest arbetade kudde här på bloggen! Det måste genast repareras.
Är det inte en härlig bild? Precis så här kan man känna när man tar på sig en varm skön vetekudde om man har spända värkande muskler eller bara känner sig frusen.
Den här modellen av vetekudde har Solveig Söderlund utvecklat 1999. Den har funnits med hos Ateljé Smått & Mått ända från början. Vi kallar den veteaxelkudde med krage. Den har alltså en krage som går upp i nacken och värmer där också. Dessutom har den en kardborrstängning av kragen. (Man behöver inte stänga den om man inte vill.) Kudden ligger bra kvar på axlarna både när man sitter, står eller går omkring.

Som förflyttad till en annan värld.....

Modellen är utmärkt för människor med statiskt arbete som det ofta kan bli om man sitter mycket på kontor, framför datorn, vid bilkörning eller framför symaskinen.... Man kan dels använda den som förebyggande för att inte stelna till i sina muskler och dels som lindrande när det redan är stelt...

Vetekudden är sydd i kanaler så vete ligger där det gör nytta och inte åker ner i nåt hörn. Tyget är ett ekologiskt lin och vetet är kravodlat. Det finns även ett kuddvar att köpa till, vilket är bra så man kan skydda kudden mot smuts och nötning.

https://shop.lystform.se/sv/vetekuddar/ 

Vete Värme Välbehag! Alltid välkommen!

Snögnister och vattenblänk..

På promenad i den värmande vårsolen kan man se mycket vackert. Dagarna blir längre, solen värmer mer, det porlar så försynt i bäcken och snön på taket droppar muntert plaskande.

Solen glittrar i snödrivan. Än ligger den tjock, men solen smälter idogt.

Vattnet rinner med fart nerför kedjan vi har som vattenledare vid carporten.

Tunnor och zinkbaljor har blivit utbytta mot brädor under vintern. Stuprören är snöfyllda men nu rinner det igen.


Snön ligger tung på taken... men vi råkar ha plåttak, så nu dunsar det ordentligt när den halkar ner! En smältande droppe i ett snöshok på väg ner från taket.
Dripp dropp... våren porlar in med ljus, värme och tillförsikt. Hela löftet om vår och sommar ligger framför oss.