måndag 25 maj 2009

Fattigspets Maria

En ny produkt  har sett dagens ljus. Det handlar om damkläder i lin och naturmaterial.

Industridesigner Maria Schmidt Larsson, Daucus Design, som ingår i gruppen MakeDesign, blev förtjust i mina dopklänningar med fattigspets och undrade om jag inte kunde designa ett linne i samma stil till henne. Detta är resultatet: Premiärplagget, ett linne i vitt lin med fattigspets, Fattigspets Maria.
Ryggen är prydd med dubbla rader av fattigspetsar.
Framringningen har en rad spets som kan skymta fram under tex en kavaj.

Ett plagg som kan passa till kavaj och dräktkjol, bohemisk stil och folklore, jeans, till fest och vardag. Detta linnet är riktigt hantverksmässigt gjort, varje liten fattigspets är klippt och vikt för sig. Ärmringningen är kantad med snedremsa, gjord i samma tyg som linnet. Bystinsnitt från sidorna och lite insvängd midjelinje ger en enkel skräddarskärning.
Läs gärna mer  i min E-butik där jag erbjuder denna modell av linne på beställning. Jag syr upp i standardstorlekar, eller om det blir bättre med en personlig storlek, så kan det också ordnas.
Än så länge står jag bara i början av denna spännande resa. Tanken är att denna första produkt ska följas av fler i samma serie och i fler serier.
Välkommen att titta in!

tisdag 12 maj 2009

Satinband, dopband


Till de dopklänningar jag designar och säljer i min e-butik sänder jag med två satinband, dopband. I en symboliskt vit dopklädnad syns det ju inte alltid så väl om det är en tös eller gosse, så uppgiften att markera detta faller på dopbandet. Ett rosa för flickor och ett blått för pojkar.

När jag sänder med dopband med en dopklänning har jag behandlat dem så att de inte ska rispa upp sig. Det är inte så lätt att fålla ett satindopband så det bli snyggt, men dessbättre behövs det inte.
Ett satindopband är för det allra mesta tillverkad i polyester. Polyester har den egenskapen att det smälter vid värme. Det kan man mycket försiktigt utnyttja till att smälta bandet lite lätt i änden. Det blir då en fast kant som inte kan rispa upp sig. Men, som sagt, mycket försiktigt.
Håll bandet ganska nära ljuslågan tills du ser att det börjar smälta. För bandet sakta förbi lågan så att hela snittet blir lite smält. Drar man för nära förbi kan det bli bränt, eller börja brinna lite. Blås ut det direkt. Var på ett eldtåligt underlag. Var försiktig och lycka till!

Att sporrmarkera eller inte sporrmarkera...

.....det är frågan.

Att sporrmarkera var något som man lärde sig i slöjden i småskolan. Man sporrmarkerade insnitt, markeringar och även där sömmen skulle sys. Man lägger ett kalkerpapper på båda sidor om tyget/tyglagren och sporrar genom både papper och tyglager så det fastnar markeringar på tyget från kalkerpappret.

Jag kommer ihåg ett gult linne som jag sydde i slöjdpåsegrovt bomullstyg. Av någon anledning så var sporrmarkeringen på rätan där man skulle sy själva sömmarna. Behöver jag säga att jag inte sedan lyckades få sömmen precis i den linjen när jag sydde ihop? (Man syr ju från avigsidan?!) Följden blev att markeringen syntes på plaggets rätsida. Inte snyggt. Dessutom gick det inte bort i tvätten. Jag kommer inte ihåg om vi försökte med andra medel att få bort det, men jag minns att jag inte använde linnet....
Så sporrmarkeringar har säkert sitt värde, men använd det sparsamt och på lämpligt ställe!

Det finns nuförtiden flera varianter att tillgå. Man kan använda vanlig skräddarkrita som finns som små fyrkanter eller vässbara pennor. De markeringarna går sedan att borsta bort. Det finns även pennor, vars färg går bort av sig självt med tiden- på några dagar. (Se bild ovan) vill man ha bort det direkt kan man blöta lite på markeringen.


Man kan försiktigt försiktigt klippa ett litet jack i kanten på sömsmånen för att markera ett insnitt eller viklinje. Sedan viker man med hjälp av dessa.
Att markera för själva sömmen tycker jag är ett överflödigt arbete. Det är bättre att markera sömsmånen. Tex en centimeter utanför mönsterdelen. Sedan klipper man noga med den sömsmånen och vid sömnad så låter man tygkanten gå mot markeringen för en centimeter på symaskinen så att man syr med precis en centimeters sömsmån. Smidigt och precist.
Säkert finns det fler tips på markering och smidig sömnad. Det kan slå ner den bästa när man upptäcker att framstycket på den nysydda vita dopklänningen har gula markeringar som inte går bort....Såklart express-sänder jag mer tyg, men det är roligare att inte behöva sy om, eller hur?

torsdag 7 maj 2009

Skugga över stenbänken

Nej, någon roman ska det inte bli, men en liten stenbänk i min trädgård har jag fått till!
En liten plätt framför vedboden i söderläge har blivit omgjord. Detta redan i höstas egentligen då vi fick gräva upp halva gården för ny avloppsanläggning... Nå, det medförde det goda - förutom att vi kan använda avloppet :) - att grävmaskinen kunde hjälpa till med några detaljer som för mig var svåra men för den lätt som en plätt.
Det fanns en gammal stenpelare omkullvält i diket vid vägen. Jag har förstått att det ibland ligger sådana gamla stenstockar efter äldre skyddsräcken. Numer gör man dessa räcken i metall, och möjligen betong. Jag är lycklig ägare till denna nu. För grävmaskinen var det ingen match att lämpa av den där jag ville ha den. Sedan flyttade den även mitt lilla äppelträd till mitt framför denna stenanläggning. (Äppelträdet stod i vägen för grävandet och var tvunget att flyttas.)
Jag har gjort en liten solhörna med stenbänk i mitten, och bärbuskar närmast intill och längst ut i de omgivnade rundlarna har jag till höger ett gult Tunaplommon , och till vänster några små krikonträd. Jag hoppas att de tar sig och bär frukt. Jag tänker mig det som en liten fruktlund när det växt till sig.

Så här på vårkanten när det inte är så stort lövverk har jag tänkt utnyttja solläget till tidiga vårblommor. Jag har därför satt en del lökar mellan stenarna. Jag är förtjust i vita blommor och har här vit scilla. Den heter följdaktligen "Alba". Jag har även en julros på ena sidan, men kanske blir jag tvungen att flytta den. Den blommade ända från november, men nu kanske den får för mycket sol i detta läget. Den vill gärna ha lite skugga, har jag hört.