Stenkul

Det har ramlat på ett par hack med vår utbyggnad. Grunden har gjutits.

Blänkande ny cement. Det tar en dag innan man kan gå på den. Sedan härdar den i 50 år! De första dagarna behöver vi vattna på den då och då beroende på väderlek för att den inte ska torka ur och spricka i processen. Den blir helt varm i härdningen.

Den stora skopan hjälpte oss att lägga de stora stenarna på plats i slänten och vi bygger på med de som vi kan hantera. Mycket sten blev det, riktigt stenkul...

Jag hjälpte till med att ösa jord över dräneringsrören, och släpa sten till sättandet av vår stentrapp! Det blir riktigt bra med gammal gatkantstenar som trapp. Bror W som hjälper oss med bygget sade: Det kan man inte tro, att du syr! Annars hade det inte varit en komplimang, men i detta läget så, absolut. Man gör vad man kan....även med spade och sten.

Andra hälften av slänten arbetade vi med i helgen. Det blev paus för regnskurar, knottanfall och kronprinsessbröllop. Riktigt romantiskt, så det föll en och annan tår får jag medge. Det var ett tal till sin hustru som heter duga! Jag hoppas att de blir riktigt lyckliga med den lott som är deras. Skulle jag vilja byta? Tror inte det. Ett prinsessliv är inte självvalt och kan inte påverkas så mycket, även om det onekligen ser glamoröst ut vid sådana här tillfällen.  De har min beundran för sitt värv, och jag tycker att de gör det bra för Sverige, men undrans om jag inte tycker lite synd om dem ändå. De har inget val.

Kan de någonsin vara helt ifred, skrota i morgonrock? De gör sitt bästa för Sverige men får utstå en hel del åsikter, varav alla inte är vänliga. Viktoria har genomgått grundläggande soldatutbildning, läst statskunskap och diplomatlinjen och säkert mycket mer. Som etikett-gurun sade; man tilltalar inte med titel för deras person egentligen utan för det som de är symbol för - landet Sverige. Det är sitt land man ärar med det högtidliga protokollet. Det är tänkvärt. De har måst offra av sin privata person för att vara en symbol.

Så här blev det med den sten vi hade. Med en hel del träningsvärk på köpet. Kanske får jag en och annan muskel, och kommer i bikinin på kuppen....

Grundligt med stenar

Nu har det tagit lite steg till med vår utbyggnad. Jag springer som en tossing mellan olika uppgifter i firma och hem. I helgen staplade vi sten, mellan regnskurarna. Då grunden grävdes skrapade den stora skopan lite på våra ogräsbevuxna slänter, och grävde ur för grunden. Det fanns en del sten i massorna. På bilden ser man de stora jordhögar som nu ligger på vedbacken. De ska bort när grunden är klar. Vi passade på att ta reda på sten och stapla en kant som avslutning på nivåskillnaden mellan vedbacke och gräsmatta.

Sten är tungt! Ryggen klarade sig dock  bättre denna gång...

Så här ser det ut idag när grunden precis är nygjuten.

Vi avslutade helgen med en god cheescake av arlas recept. Originalet ska vara med lime, men jag smaksatte med citron och hade en körsbärskompott till. Det blev bra det med...Vill du prova så finns receptet här, och fler ändå finns det här. Ungarna uppskattade dock inte anrättningen, med det blev desto mer till mig och maken .....

Ljuv morgon i trädgården

Idag var det en sådan där ljuvlig morgon i trädgården. Solen strilar mellan träd och gräs, fukten glittrar i strån och på blad efter nattens regn och dagg.

Daggkåpan full med dagg.

Vårt äppelträd med blom! Kanske det blir några äpplen i år. Det är ett ganska nysatt träd så vi har inte fått förut. Detta trädet är dessutom flyttat för att vi fick lov att gräva om avloppet en sommar. Det hade det goda med sig att det inte längre står i älgens stråk där den brukar gå över tomtem och beta av detta stackars äppelträd.

Här syns äppelträdet med ny jord/gödsel och ny plantering av åkerbär under. De bildar en täckande matta med doftande rosa blom, vilka ger goda bär sedan.

I helgen blev det en hel del arbete i trädgården. Stödtrupperna i form av mina föräldrar var inkallde och vi grävde och flyttade inför utbyggnaden vi ska göra. Vi passade på att ordna lite av den trädgårdsskötsel som blivit efter. Växthuset är lagat, plantor inflyttade, gödsel hämtad och grus skyfflat.

Tulpanerna blommar snart ut, men ännu kan man njuta av dem.

Min rygg blev inte vad den borde vara nu dagarna efter. Jag tror jag sträckte mig, så två nätter har varit lite jobbiga när man inte kan hitta ett sätt att ligga som inte gör ont...då får jag njuta lite extra av fägringen som kompensation.

Vår bästa tid är nu

Såhär mellan hägg och syren njuter jag mest. Jag tycker det är så härligt när vindarna börjar bli ljumma och hela löftet om sommaren  ligger framför en.

Det kanske spelar in att det är i denna tid på året som jag är född, lite förväntan som ligger med från barndomen. I år är det lite av en milstolpe för mig, känns det som. Det är faktiskt så att jag fyller 40 år denna gången. Frågan är om jag hunnit med mig själv? Kroppen är 40 år, bevisligen, men resten av mig då? Vad betyder det att bli äldre? Det är väl vad man gör det till, ialla fall till stor del, tänker jag mig.

40 år, tänker jag och skyggar lite. Man är alltså inte helt ung längre, mitt i livet kanske? Men inte är det väl nerförsbacke sedan - nu? Jag kanske skyggar för siffran, men om jag tänker efter, hur gammal är jag inuti då? Jag känner mig inte "gammal", men nog är det så att jag inte är 20 längre, ens ini mig. Det livet har haft i sin väg för mig har gjort mig till den jag är, skänkt mig mognad, utan vilken jag inte skulle vara jag, här och nu. Och Här och Nu vill jag vara! Faktiskt är jag väldigt priviligerad. Jag har en underbar familj, vi bor som jag har önskat i en röd stuga, naturnära i det vackra Dalarna och jag ägnar mig åt det jag gör helst, skapar i textil.

Jag tror att det är så att vår bästa tid är NU. Man blir berikad av att kunna leva i nuet, ta vara på den glädje som finns nu. Det är så lätt att skynda, leva med stress för imorgon. Det är väl då man plötsligt vaknar upp en dag och upptäcker att alla de dagar som gått - det var livet man fått.

Lite kluven, dock så är jag uppmärksammad i Ludvika tidning. Artikel kan läsas här. Men visst skadar det inte att synas lite, om inte annat för att hålla drömmen om mitt skapande företag levande. ;)

Vår bästa tid är nu! Se till att det blir sant, kram!