fredag 20 juli 2012

Maskinhuset i Grängesberg

Ett vackert hus i Grängesberg, Gruvans Maskinhus på exportfältet. Maskinerna har tystnat för länge sedan, men nu lever huset upp igen. AB Samarkand har i samarbete med näringsliv, föreningar mfl ansökt om stöd
 av Leader Bergslagen för att visa upp attraktiva sidor av orten.

Byggnaden projekterades, ritades och uppfördes 1938-1941 av gruvbolagets egen byggnadsavdelning.

Maskinhuset rymde ett flertal olika komponenter för gruvans drift såsom världens sannolikt kraftfullaste bergsspel för uppfordring av malmen, omformare för gruvspelens strömförsörjning, kompressorer för tillverkning av tryckluft, brytare för elkraftförsörjningen i gruvan och styrningen av vattenpumparna. Maskinerna var styckeexemplar och specialtillverkade för driften.


Man har ställt iordning huset för besökare dels som historiskt märke och dels som konsthall.

Som allra första utställning visas Mia Malmlöfs stora kraftfulla bilder. Man sökte speciellt något som kunde göra sig i den stora byggnaden.

 Bilderna är i akryl på plexiglas och funkar bra i lokalens ruffa ton, där del av maskiner är kvar.

 Huset har högt i tak, vilket traverserna på sin tid krävde och underbara vackra fönster som ger ett härligt ljusflöde.

 Maskin som mätte tryck står vid ett enormt svänghjul. I bakgrunden fyra av tavlorna. Man ser lite av proportionerna!

Denna tavla i lite milda toner tyckt jag bäst om.

Detta är en motor som jag antar driver det enorma hjulet bredvid. Det är inte så väldigt länge sedan den var igång ändå. En man på besök hörde jag säga att han tyckte det var så kul att huset öppnades, för här hade han arbetat.

Längdmeter med elskåp av större skala....

Lite slitet är det allt, med till viss del är det en del av charmen.

En liten gruvutställning fanns på plats...

...liksom en fotoutställning med foton av Albin Hansson från när det verkligen begav sig och Gränges gruvor var på topp. Snart har vi dock en nyöppning av gruvor på flera håll i trakten, få se vart det beger sig?

Inte är det en tillfällighet att man väljer just dessa bilder av Källfalllets vitt berömda byggnader? Nu är det bara en fråga om när för rivningen. Ändå var det inte länge sedan de var bebodda. Har man ögon för vad som är unikt och typiskt så borde det puffas lite mer för dem! På andra ställen har man just gjort så  med mycket lyckat resultat.
Stort lycka till, till projektet!

Maskinhuset har en FB-sida.

tisdag 17 juli 2012

Dopklänning med egen gammal mellanspets

Vad kan vara mer rätt, än att använda en egen gammal släktspets till sin blivande släktdopklänning?
Jag - Lyst- fick förtroendet att sy denna blivande släktdopklänning. Det var jätteroligt på flera sätt!

Spetsen är virkad av en äldre släkting, och egentligen avsedd för ett lakan och ett örngott. Den hade längder avpassade för det, men med lite justering av dopklänningens längder så passade det perfekt.

Spetsen är virkad i tunn bomullstråd och lite lätt gyllene i tonen. Det passar bra till den miljövänligt blekta eko-bomullsbatisten.

Så här ser den ut i färdigt skick, och visst är den ren och enkel, men med liten nostalgisk touch? Inga för söta krusiduller och passar fint till både pojke och flicka. Man kunde nog tänka sig att göra den i linne också, speciellt med virkade spetsar, som passar bra även till något grövre material än batist.

Jag är så glad att kunden blev nöjd :)

"Vilken otroligt fin dopklänning det blev! Stort tack för god service och ett fint hantverk!"

Hjärtinnerligaste lyckönskningar till dopet!

fredag 13 juli 2012

Dynor i trädgården, efter regnet.

Så är den ljuva sommaren här, med alla förväntningar och allt man vill göra och uppleva.
Att sitta utomhus och äta eller bara njuta hör definitivt dit.
Men så är det ju det där.." Sommaren är kort, det mesta regnar bort, så ta för dig solen skiner kanske bara i dag...."

För att kunna ta vara på solglimtarna mellan skurarna och sitta ute lite mer i denna svenska sommar, så behövs lite skydd mot fukt. Mitt sätt är att klä in mina sittdynor för trädgårdsmöbeln. Ena sidan är klädd med en vaxduk, eller liknande material, och den andra med ett tåligt annat vanligt tyg.

Det blir då lätt att ta sin dyna och sätta sig ute någonstans utan att bli blöt där bak. Dessutom kan man välja eget tyg om man inte hittat någon dyna man gillar.

Dessa dynor är ganska tunna ca 5 cm tjocka, och bara inklädda i raka bitar som en fyrkant. Enklast möjliga. Tjockare dynor blir nog bättre med avsydda hörn.
Några andra dynor har jag även satt handtag på, så att de bara är att ta ner från krokbrädan i hallen och gå ut på trappen och sätta sig.

Solig sommar!

onsdag 4 juli 2012

Nygårds Annas sommarutförsäljning besökt

Till slut kom jag därhän att jag besökte Nygårds Annas utförsäljning i Garsås. Det var en härlig dag!
 
Små skyltar visade vägen...
..till den lada där man hade dukat upp inne och ute i för dagen strålande solsken. Det var utgående kollektioner och äldre saker ändå, och även vissa provplagg. Saker som är unika, men kanske inte lett till fullskalig produktion. Synd att jag inte är en stl M, då hade ett par provbyxor i plommonfärgat underbart ylle följt med hem.

Parkeringen på en gräsmattebit kantades av en trädgård med ljuvliga vallmo. Vallmo kunde man även återfinna på pappkassen man fick att bära sina inköp i. Var det medvetet? Fint var det i alla fall både "live" och i tecknat tillstånd.

Vyerna ner mot vattnet är underbara. Det tröttnar man nog aldrig på.
Portarna uppslagna i lagårn till många härliga plagg i underbara kvaliteér. Precis som jag gillar, i naturmaterial.

I nedre delen, med stenväggar, låg det grus på golvet och plaggen fanns på hängställningar och väggar. Fönster är underbara arketektoniska detaljer, och gör denna lokalen så vacker i sin enkelhet, med stenväggar och grusgolv. Bakom kameran fanns en hel rad fönster ut mot gården. Längs dessa låg vackra stickade alster - i lin- presenterade på rad. Det kunde jag inte motstå...en tröja med lång ärm fick följa med hem.

Provhytter fanns bakom skynken och dukar, upphängda lite lätt provisoriskt i ladugårdens skrymslen. Speglar i olika format fanns lämpligen utplacerade. Informellt, bohemiskt och charmigt.

I övre delen  av byggnaden är det högt i tak och brädor och annat som brukar hamna i en lagård var skjutet åt sidan, men ändå närvarande, för att ge plats åt från taket hängade klädstänger och kartonger på lastpallar. Ja, provdockorna hade vita björnhuvuden.

Som jag har förstått tanken bakom designen hos Nygårds Anna, så är det traktorn och den lite industriella delen av lantlighet och jordbruk som inspirerar, tillsammans med en blandning av manliga och kvinnliga attribut i kläderna som gör en viss känsla av efterkrigstid på landet, tycker jag. Den gamla, lite trasiga, metallräfsa som finns i annonserna, står i entrén och vakar över broschyrer och information.

Hennes broschyrer och bilder är ofta väldigt dämpade i färgerna, liksom plaggen, eller i gråskala. Art director är Anna Romson, en varm lyhörd skicklig tjej, vilken jag haft förmånen att lyssna på. Ytterligare en fullträff!

Hade jag inte drabbats av jag ska inte tränga mig på-blyghet (Detta med social samvaro är inte min starka gren alla gånger...) så skulle jag sagt till Nygårds Anna att jag uppskattade att få vara där och se allt fint, att det var jättetrevligt och att jag beundrar det hon åstadkommit.