Vattenkranar + rostfritt = sant

 Vartefter gamla kranar har tjänat ut har vi ersatt dem med nya  - i rostfritt! Nu kom vi efter många år till kökskranen. Den har hållit länge och varit bra, med praktiska funktioner. 

 Så vi ville fortfarande ha en ganska hög kran så vi får under större grejer, men också funktionen med utdragbar slang i kranen. Det är väldigt praktiskt när man ska sköja plåtar och annat. Dessutom fick vi behålla funktionen med att kunna alternera mellan vanlig stråle och dusch när vi valde denna nya kran i rostfritt stål.

 

Kökskran från Strands Stainless.

 

 

Så varför rostfritt stål? Det var inte främst ett estetiskt beslut, även om vi gillar både finishen och designen. Det är faktiskt ett led i att försöka minimera skadliga ämnen i vårt hus. Många standardkranar är gjorda i mässing inuti och problemet blir då att de innehåller bly. Bly är giftigt och jag hoppas att alla vet om att man alltid bör spola ur kranen lite innan man tar när man har en vanlig kran. Ta aldrig det första vattnet som har stått i kranen ett tag. 

 

Till handfaten valde vi denna mer organiska design, av samma tillverkare.

De har även fina till badkar och dusch. 

 

Vår dusch har vi gjort med lerklinade väggar, men glas där det rinner vatten. Eftersom vi inte ville göra hål i glasytan kommer vattenrören ner från taket och själva blandaren är limmad på glaset.

Vattenledningarna kommer ner från taket överallt i badrummet. Sedan är de dragna synligt. Vi har dragit allt i taket och satt in ett till innertak. Skulle något börja läcka behöver vi bara ta ner det tunna innertaket och inte halva badrummet. 

 De synliga rören är i rostfritt de med. Kopparrör avger också saker. Det var inte alls så trassligt med rostfria rör som rörmokaren trodde. Med mapressmetoden gick det fint att böja det som behövdes.

 

 

I vårt hus samsas olika husgrundstyper - med och utan fukt

Det här är ett tillbakablickande inlägg, från när vi först började titta på detta med golv, grund och fuktproblem. 2012. Det hela kulminerade med en vattenskada, så då var det bara att bryta upp flera golv. Det goda det förde med sig, så att säga, är att vi då bestämde att lika gärna göra lite förbättringar när vi ändå måste göra om. Misstag och lärdomar får man på köpet.

Vi gjorde om vårt köksgolv. Det var på sätt och vis startskottet för flera händelser som hakade i varandra.

Vårt hus är ursprungligen en liten timrad byggnad på låg torpargrund. Köket och kammaren bredvid, samt en liten smal hall med en trapp, tänker jag är ursprungligt. (Eller kanske bara nedervåningen?) Vi har ritningar från en tidig ombyggnation, ett tillägg av ett badrum på övre plan, där det ser ut så i alla fall. Köket verkar ha haft kvar sitt orginalbjälklag och golv, med ett tillägg av en plastmatta efter en ytrenovering av köket av tidigare ägare. Kammarens golv hade man tagit upp och gjort om.

Köksgolvets plastmatta var sliten och trasig, och golvet var förskräckligt kallt. Vi beslöt att ta upp golvet och se om vi kunde få det varmare. Plastmattan skulle ut och ersättas med nåt som stämde bättre med huset och något som andades! Vi ville inte stänga in fukt i några materiallager. Dessutom avger PVC-plastmattor otrevliga saker.

Här ser man plastmattan på masonitskivor i köket. Under ligger ett trägolv. Det var av blandad kvalitet och troligen ett undergolv. Då tyckte ungarna att det var kul att hjälpa till :) Bakom genom nyinsatta dörrar ser man det relativt nytillbyggda vardagsrummet, och till höger den ursprungliga ingången till köket. Den är en smal liten tarm som leder fram till trappen upp till övervåningen. Här lär huset ha slutat en gång. När vi flyttade in var det påbyggt, med bla en inbyggd veranda, som rymde både hall och ett badrum.

I tidigare blogginlägg har jag berättat om denna kökgolvsrenovering, men jag kan säga att det ändå var bra att vi tog upp ända in till marken.

Det är inte konstigt med kalla golv när "isoleringen" består av jordliknande lager med sten och sågspån.

Här ser man bjälklaget, bestående av rundstockar upp-pallade på små stenhögar. Här började detta med fukt att vara aktuellt. Längs husets dåvarande ytterväggar hade både timmerstommen och bjälkesändarna påverkats och på vissa ställen var det som kex. Vi bytte ut skadat material, lade in nytt träbjälklag och såg till att baksidan av huset dränerades och att ingen växtlighet kom inpå väggarna genom att göra en grusgång längs hela baksidan. Dessutom sattes några ventiler in så att det skulle ventilera ut ev fukt under köksgolvet. Det är lite diskutabelt att göra så har vi erfarit.

Vi fick rekommenderat av tillverkaren av lösullscellulosan att lägga deras vindduk hel över alla  skeppen, så att det inte kunde bildas drag någonstans. Hur det nu blev så hade bygghjälpen inte hört talas om ett sånt sätt och det blev små bitar så skeppen fick var sin vindduk. Det var ju det vanliga och isoleringen tynger ner så att det inte kan bli glipor för drag. Nåja.... Ovanpå lade vi ett bärande obehandlat trägolv. Det behandlade vi med hårdoljevax. Det drar så klart.

Den gamla passagen in till köket var det inte behov av längre, men en liten tvättstuge-vrå fanns stort behov av. Vi stängde av passagen.

Nåt år efter på våren kände jag plötsligt en underlig lukt. Mest jag, inte andra. Det var en dålig lukt, som gamla blommor eller kvistar som stått för länge i vatten.  Jag var rädd att det var döda möss nånstans och vi letade och öppnade ställen. Men icke.

Det visade sig när vi kröp under i vår låga krypgrund att svaret fanns där. I den nybyggda delen var det ok, men i den gamla delen under kök och kammare var det fukt och mögel. Det var många turer, bla med försäkringsbolaget, som kom fram till att det inte fanns en ersättningsbar skada. Vi mätte fukten under en längre period för att få lite fakta. Man utgick från att det var utifrån kommande fukt. Och visst blev det fuktigare om det var riktigt fuktig väderlek, men det var inte hela sanningen.

Här är en bild under kammaren på en stor balk där det har bildats mögel. Det fanns även ett fint lager vitt under hela golvet både under köket och kammaren. Vi var rädda att våra insatta ventiler ställt till det.
Vi lät sanera möglet, sätta igen ventiler, och installerade systemet Trygghetsvakten. Andra firmor menade att vi skulle ha en avfuktare stå och gå. Vi valde inte det, dels för att den fysiskt inte fick plats, och dels för att med vår otäta grund skulle den försöka avfukta hela trädgården. Det lät inte rimligt.

Trygghetsvakten installerade reflekterande folie på marken, värmeslingor under golvet, så att den varmare luften kunde hålla fukt utan att det blev mögel, och en fläkt. Det hjälpte och det blev bättre, men inte helt bra.
(Är det någon som är intresserade av att köpa det begagnade systemet av oss, så är denne välkommen. Nu använder vi det inte längre. )

I nästa inlägg ska jag berätta hur det kom sig att vi tog upp golvet i kammaren och upptäckte vad problemet egentligen var. Hittills hade vi en gammal och en ny torpargrund, samt en platta på mark, där vi byggt ut ett matrum. Nu kom vi att få en modern mullbänk av hasopor.

Grodor i mitt skafferi

Ett skafferi att gå in i. Det fanns absolut på min önskelista, och blev verklighet när vi flyttade in i vårt hus för mer än 15 år sedan,- oj vad tiden går!

Man hade renoverat så smått i köket, flyttat lite på några väggar, och satt in nya skåp och inredning. Skafferiet var nog ändrat från det ursprungliga, men det fanns! Det fanns ett fönster i det också. Det blev definitivt kallt i det, speciellt på vintern...:) sommaren blir det ju inte lika kallt förstås.

 Det lilla fyrkantiga fönstret är skafferifönstret.

Kruxet var att golvet var väldigt kallt i köket, hela köket på vintern faktiskt . Det var vanligt med 15 grader på morgonen när det var kallt ute. Vi visste att golvet var "original", dvs att det inte isolerats om sedan det byggdes (1909) ungefär. Vi tog upp golvet, och hittade "isolering" i form av jord, sten och sågspån. 

Det låg på tapetrestbitar i ett bjälklag av rundstockar uppallade av små stenhögar på jordgolvet i torpargrunden. Tyvärr hade ju fukt ätit upp för mycket av bjälklaget och även bitvis av grundstockarna i ett par väggar, så vi fick ta hjälp med att renovera det hela. Ett tag hade vi jordgolv och "extraventilation". Då fick hela skafferiet lov att tas bort för att golvet skulle kunna ordnas.

 

Vi ordnade  grus och fuktspärr i grunden på jorden, ventilation och nytt bjälklag. Isolerade gjorde vi med Cellulosafibrer av trä. Varmare än motsvarande tjocklek i stenull etc, och dammar inte, kliar inte. Naturligt material. På det trägolv, självbärande.

Skafferiet byggdes upp igen, med lite tjockare väggar. Här byggde vi hyllor av golvrester.

Så äntligen var det byggt, målat, tapetserat, med hyllor och allt!

Små hörnhyllor fick plats i ena kanten. Dessa byggdes av gamla träskivor, som inte var så vackra. Jag klädde dem med vaxduk. Med gröna grodor på....Annars är det snålt om dem i skafferiet :)

Hyllorna sitter ganska högt. Högre än det var innan faktiskt, så en stegpall hänger på dörren.

 Anledningen till att hyllorna hamnade så högt är att under hyllorna sitter en till-luftsventil, som sprider kyla i skafferiet.Den ventilen är slutpunkten på jordrör vi grävt ner. Däri kyls luften i marken innan det kommer in i skafferiet - och kyler! På vintern är luften varmare än ute, men om det blir för kallt stänger man bara ventilen.

Här bredvid vedboden tas luften in i jordrören. De är placerade lite vid sidan av så att de inte stör mitt på gräsmattan eller så. Det blev två för att vi gjorde lite kortare sträcka än vad som rekommenderas. 

Det verkar funka bra i alla fall.

(Så här i efterhand så vet jag att det vore bättre med ett långt rör. Vitsen är att luften ska gå tillräckligt länge under mark för att kylas resp förvärmas på vintern. Med två kortare rör blir det dubbelt så mycket luft, som inte har optimalt kyld/värmd temperatur....)

Fri kyla i skafferiet! Jag har även läst att man kan bygga ut sådana system till kyla i hela hus. (Som sagt inte bara kyla, utan till-luft överhuvudtaget finns i system.) Energismart :)

Grönt i mitt kök!

Så äntligen har jag grönt i mitt kök :) 

Det har dragit ut på tiden och blivit en del turer, men nu är det så.

 

Grönt är en favoritfärg hos mig. Därför föll jag handlöst för de gröna klinkern som nu ligger framför vedspisen. Den tonen går också utmärkt till de mörka luckorna i ek. Jag har haft sådana kval med färgsättningen på listerna. Jag har funderat på gult, vilket jag egentligen hade tänkt först. Det skulle gå bra med rummen bredvid och vara lite soligt.

Men, det innebar inblandning av fler färger, och dessutom såg det gula lite tamt och menlöst ut till det bruna

Efter många om och men, fler veckors väntan och provmålning med maskering och tidningar på golvet, blev det nu en ganska giftig gulgrön, Pettson och Findus-nyans liksom. Med de naturliga pigment jag vände mig till först gick det inte att få till en sådan klar färg. Det blev att vända sig till den lokala färghandeln där de kunde hjälpa mig. De hade underbart tålamod innan jag fick fram den nyans jag ville ha, det blev en del omblandningar. Klinkersen är lite melerad och det gällde att få fram en ton som stämde i de ljusförhållande som faktiskt råder i köket i fråga. Det ser inte lika ut i alla ljus kan jag konstatera.

 

Så har jag kanske uppfunnit ett nytt sätt att slipa spacklade lister?

Lister är ju lite svårare att arbeta med, speciellt om de har en del profiler och inte är helt släta.

Spikhål och andra ojämnheter syns väldigt bra under målarfärg, så det var bara till att försöka spackla bort dem. Lite kladdigt blev det.

 

Sedan ska överflödet slipas bort då. Köket använder vi ju hela tiden och slipdamm var inte så välkommet. Jag gjorde ett litet test, med att med våt trasa torka bort spackel. Det funkar ju bra med vått spackel. Vattenlösligt. Det funkar faktiskt med torrt spackel också!

Med lite gnuggande så gick överflödet bort och endast hålen är fortfarande fyllda.

Jag tycker det blir en skön avslappad känsla med det gröna, samtidigt som det lyser upp lite.  Accessoarer som handdukar är så klart också i grönt :)

I väntan på - grönt

Nu har det snöat igen och träden dignar vackert av det vita, men jag går i väntan på grönt. 

Grön färg faktiskt.

Jag har ägnat vår köksrenovering åtskilliga timmar, både i tanke och arbete. Jag har funderat på färgskalor och känsla fram och tillbaka. Det ska vara så det går ihop med det som är, inte nödvändigtvis vara "häftigt", utan tidlöst, och skönt välkomnande.

Luckorna är sedan innan i en mörk ek-nyans, väggarna i vita toner för ljusets skull, och taket i en rätt mörk grön ton. Matrummet blev i mycket vitt och i soligt gult. Soligt kunde behövas även i ett kök med numera fönster, fast åt norr. Men någonstans på vägen bland alla prover fann dessa kakel sin plats framför spisen, i grönt! Det blev en del grått som smög sig in också i kakel runt spisen (tanken var enhetlighet med färgen av diskbänken) och i bänkskivor som är i toner av lätt grå.

 Taket visade sig vara i en grön ton under spänn-pappen som vi avlägsnade i en formlig dusch av sågspån. Det är alltså inte vitt, och sprider inte ljus så bra, men ändå en trevlig färg, grönare än det ser ut på bild, och dessutom något som funnits i huset sedan gammalt. Det betyder något för mig. Listerna man ser på bilden är nu trävita, och det är dessa som ska få en färg.

Så efter mycket velande med det gula, som visst skulle blivit lite soligt, men nu ytterligare en färg i den alltmer brokiga helheten och dessutom lite "mesig" rent sammansättningsmässigt, så väntar jag nu på en linoljefärg i grönjord från Ovolin. Den går i samma ton som de gröna kakelplattorna. Det står bra mot luckorna och ger en viss energi till köket tycker jag, men håller ändå ett lugn.

I väntan på att provmåla med den gröna färgen fick sig vår nya lilla tvättstuge-vrå några hyllor. Det blev ett lyft så står det som man behöver samlat - vid tvättmaskinen.

En liten passage på ca en meter brett har blivit tvättstuga, väldigt liten men dock. Det gäller att utnyttja sina utrymmen! Det är så skönt att ha fått ut tvättstapeln från badrummet, och att kunnat ställa badkaret på ett mindre skrymmande sätt. Utrymme är en sådan lyx!

Ett par gamla hyllplan återanvändes, sågades till, fick konsoler och skruvades upp på väggen vid maskinen. Skulle de målas vita? Lite skavanker har de allt som kunde döljas med spackling och färg. Men - nej. De får behålla sin patina. De ger lite liv åt allt det vita och dessutom är det lite kul med saker som vittnar om en historia tycker jag. 

Se på den lilla klisterlappen som jag låtit vara kvar. Där står ASEA Skandia och ett nummer. Det lustiga är att dessa hyllplan ursprungligen kommer från TGOJ i Eskilstuna, men hamnar nu här i ABB-stad med denna text :) Denna väldigt lätta industrikänsla är precis rätt mängd för mig.

Sockel-lådor i mitt kök

Steg tas det hela tiden med renoveringen av vårt kök. Det är mest målning som är kvar..fortfarande.., men jag tänkte att jag skulle visa hur vi fått sockel-lådor snickrade till vår inredning, som är en kombination av gamla och nya delar. De mörka skåpen har vi återanvänt, och det ljusa i pärlspont har vi fått nysnickrat.

 

I stället för någon slags spånskiva med ekimitation av på fronten har vi fått socklar av riktigt trä. På de flesta ställen är det dessutom lådor. Det gäller att ta tillvara alla små skrymslen!

  Här är en specialkonstruktion av skåpsammansättning efter helt mitt eget huvud för att lösa funktionsbehovet i en liten nisch. Undertill är det en rak sockel-låda och en sned!

Kastrullskåpet blev mer lättanvänt när alla lock fick en egen låda att ligga i!

Vi fick nu lådor snickrade, och den händige kan säkert åstadkomma något liknande. Det är små utstickande spår på lådan som glider på likadana avsatser på "väggarna" på båda sidor om lådan.

Annars finns det flera fabrikat av kökstillverkare som har tagit upp detta med sockel-lådor i sina sortiment. Fast om man då kan få dem precis i den storlek man behöver vet jag inte.

Nu är det mest lister som ska målas, sedan börjar det bli klart i själva köket. Skafferi och städskåp är det en del kvar att göra i. Jag tänkte skriva en rad om dessa lister lite senare. Det har varit en del funderingar på hur jag ska göra med dem och färgsättningen. Kanske kan jag ge något tips om slipning också, eventuellt har jag kommit på ett helt nytt sätt att göra på :)

Platsbyggd pärlspont i köket

Som sagt, efter 2-3 månader utan kök har vi nu börjat använda det igen, efter att som värst haft jordgolv och väldig extra ventilation, så att grannkatten smet in. Allt är inte klart, men det är mest målning som är kvar. Det får jag göra vartefter jag hinner med.

 Vi har satt tillbaka det mesta av den gamla köksinredningen. Den var inte så gammal, utan från 90-talet i mörk ek. Efter som det fortfarande är ett ganska mörkt kök, med endast norrfönster, så ville vi ljusa upp så mycket som möjligt. Vi behövde utnyttja varje möjlighet till förvaring också så i kombination med en förtjusning för äkta naturliga material, som pärlspont, så platsbyggde vi en del. Det är målat med antikvit linoljefärg från Allbäcks linoljefärger. 

Detta är vårt norrhörn, där de gamla skåpen sitter kvar. Vi har dock kompletterat med luckor i pärlspont ovanpå för att få en dold förvaring, och för att dölja eldragningar. Lägg märke till hur den smala vita kanten högst upp mot taket smalnar av, till höger i bild. Taket, ursprungliga handhyvlade brädor i gammal grön färg, är inte helt rakt :) Det orsakade snickaren en del bry, när inte luckan gick att öppna utan tog i taket....

 Som knoppar till luckorna använde vi porslinsisolatorer från Landskronas Lampfabrik.Vi hade dem över sedan vi satt upp lampor i taket, men inte behövde isolatorerna. De gör sig fint som knoppar, tycker jag och ger lite atmosfär som jag gillar :)

 På änden fanns en öppen rundad kvartshylla. (Den med fler detaljer som blev över ska jag lägga ut och försöka sälja av för övrigt. Intresse?) Den öppna hyllan var trevlig att ställa saker i för fint, men jag hade behov av mer förvaring, och är inte så förtjust i att damma. Lösningen blev att vi lät bygga ett litet hörnskåp i pärlspont ända upp i taket som avslutning på skåpraden.

Med te-bryggaren under, vi är inga kaffedrickare..., blev det ett jättebra litet te-skåp! Jag är så glad i det.:)

Under mitt köksfönster

Några små steg till i köket är gjorda. Det är fler steg än man tror som behöver tas, och det går fort mot jul! Blir det klart?? Det vore så härligt att ha i ordning :)

Vi har satt in ett köksfönster. Det fanns ursprungligen ursprungligen två, när huset bara var en liten stuga. Då fanns det ett mot söder och ett mot öster. När vi flyttade in i huset var det utbyggt framför det mot söder, och fönstret var alltså bortbyggt. Det fanns ett kvar mot öster. Det fönstret har vi nu "byggt in" med vår utbyggnad och ersatt med en gammal glasad pardörr mellan kök och det nya matrummet.  Resultatet blev ett fönsterlöst kök och MÖRKT. Nu när vi ändå fick lov att ta tag i annat i köket, så satte vi in ett fönster mot den enda återstående ytterväggen. Det blev då ett norrfönster. Det blir inte mycket sol in, men det blir helt annat ljus.

 Det är en rejäl fönsternisch av timmerväggen och tilläggsisoleringen utanpå. Fönsterbräda som heter duga. 

Vi ville ha bänkskiva framför fönstret för att kunna ställa saker och ha mycket arbetsyta. Vi har valt en laminatbänkskiva som heter myriad vit från LG Collection. Den är lätt diskret prickigt mönstrad i vit-grå toner, och vi tycker att den går bra ihop med övriga toner i vitt, grått, gult och grönt som vi har i köket.

Under fönstret behövde vi sätta rummets enda element. Lite varmt blir det ju av spispannan vi eldar för värmen med. Den står i köket. Men element behövs ändå för kalla dagar.  Man ska ju ha så fritt som möjligt framför ett element för att få nytta av värmen, så skåp under fönstret kom inte på fråga. Dessutom fick vi göra ventilationsgaller i själva bänkskivan över elementet för att få lite värme uppåt också.

Vi lät sätta ett hyllplan (Vilket har lite stöd även under mitten mot golvet) med luftiga spjälor där vi kan placera alla brickor, galler och plåtar. Dessa hade länge behövt en plats.

Jag behandlade det synbart bara träet med samma  hårdoljevax (Osmos) som golvet. Det passade bra här tycker jag. Det blir en skyddande yta, utan att behöva lacka. Blir det hack och behov av nytt lager, kan man bara måla på och behöver inte slipa hela ytan som med en lack.

 För att kunna få ett städat lugnt uttryck då och då satte jag tyg att dra för framför brickfacken. Det blev ett par vackra gamla linnehanddukar. Jag tror att de är hemvävda. De är fyndade på loppis. Jag har satt dit knytband i bomull ton i ton med de naturvita handdukarna och knutit dem runt en gardinstång i mässing som sitter under bänkskivan.

De rejäla linnehanddukarna har även vackra monogram broderade. Det är inte vårt monogram, men det spelar ingen roll. De är så vackra i sig.

Snickarna har lämnat köket!

Så äntligen efter mer än två månader kan vi så smått flytta in i vårt kök igen! Gissa om det känns underbart!

Snickarna har avslutat, och nu hänger det mest på mig. Det är en hel del målning som ska göras, på all den platsbyggda pärlsponten jag ville ha. 

Städa ur alla sågspånen är ett kärt besvär, även om det kommer att ta ett tag att få ut alla.

 Norrhörnet i vårt kök är det som är mest färdigt. Där har jag målat lite under tiden. Ett fönster är insatt mot vägen och små luckor i pärlspont över de "gamla luckorna". 

Vi har valt att behålla mycket av den gamla köksinredningen, delvis för att den inte var så gammal och inte på något sätt utsliten. Lättare blev det kanske inte för snickarna med alla min speciallösningar, men det kändes som resursslöseri att slänga ut fullt fungerande saker. Ny köksö med stenskiva, där vedkistan ska få sin plats, när jag målat. Komplement är en flyttbar köksö i ek, som skymtar lite.

 

Nu är det verkligen skillnad mot när det var som värst då hela rummet var tomt och hade jordgolv... Nu har vi ett golv i våg, på friska bjälkar och väl isolerat med träfibrer. Det blev ett självbärande trägolv. Jag har hårdvaxoljat det. Allt blir inte helt som man tänker sig, och det finns många detaljer som är lite si och så med. Golvet är en. Det förlorade visst en del i träkänsla, - och det blev halt. På strumpfötter kan man nästan åka skridskor, vilket ungarna nu gör. Fördelen är ju att det är lättare att torka av. Men väldigt hårt är det inte, flera märken finns redan....

Detta fönster var verkligen efterlängtat. Utan fönster i ett rum blir det verkligen grott-känsla. Det blev en riktigt djup nisch (timmervägg), och att nå fönsterhakarna när vi nu har en bänkskiva framför blir lite problematiskt....

Ljuset strömmar in, men inte solen, då den aldrig står i just detta läge. Det som blir däremot är en viss insyn, som vi inte haft förut. Jag lär sätta någon slags insynsskydd i nederdelen av fönstret. Jag tror att det måste bli långt in vid fönstret så att vi kan använda nischen. Hur fäster man en ev gardinstång mellan två väggar? Jag har funderat på någon skärm, men då behöver den stå i nischen, och jag vill inte ha för mycket plock. Fruktfatet ska nog ha rätt ensamt majestät där. Förslag på lösningar mottages gärna.

Följetången fortsätter senare för intresserade :)

Äntligen skymtar ett lagt köksgolv!

Det blir inte alltid som man tänkt sig, så är det verkligen.

Men snart snart når vi ett slut på denna följetong om vårt köksgolv. Vi tog upp det gamla träundergolvet i vårt kök. Vi trodde att det var originalgolvet, men kanske inte. Det syntes att man hade varit och bytt brädor och lagt rör, och hur hade man annars kunnat spruta in vitt skum under brädorna ovanpå den gamla (ursprungliga?) isoleringen?

 Vi beslöt att när vi ändå skulle isolera om golvet, det var ack så kallt, 15 grader i köket var inget ovanligt, så skulle vi lyfta och se efter under hur bjälklaget såg ut. Under brädorna, fanns ett halvmodernt lager vitt skum insprutat - ovanpå en blandning av sten, kalkbruk och sågspån och gud vet vad, jord. Det var riktigt tungt och vi kärrade med skottkärra för att få bort det.

 Bjälklaget var av rundstockar på 75 cm avstånd från varandra. De låg upp-pallade på små rösen av sten, och i övrigt löst utan sk. "hängslen" fästa i nån vägg. Först såg själva bjälklaget ok ut, friskt, så tanken var att då behålla det. Några av grundstockarna under väggarna såg däremot betydligt värre ut. En sida fick vi lov att byta ut helt, men de andra sidorna var bara lite lindrigt angripna. Tack och lov att snickarna dök upp till slut och kunde hjälpa oss med detta!

När vi såg närmare efter på rundstocksbjälkarna visade det sig inte så bra trots allt. I ändarna och underifrån hade det blivit ganska påverkat av markfukten, och var även dessa lite "kexiga" här och där. Tråkigt nog stod vår vedpanna, med vilken vi eldar och värmer huset via en accumulatortank, inte på någon gjuten klack, utan på bjälklaget. Jag antar att den inte räknas för tung för det, men om då bjäklaget är dåligt är det ingen bra lösning....

Så här ser det ut idag. En klack är gjuten för vedpannan och nästan klar, nytt bjälklag är inlagt, och ISOLERING på plats (Gissa om det gjorde underverk för inomhusklimatet!!)

Vi har använd oss av Feelingwoods lösullsträfiber. Det är naturmaterial (!), isolerar bättre än glas/stenullsfiber i samma tjocklek, sticks inte och dammar inte mycket alls. Under ligger en diffussionsöppen duk. Det känns sunt med naturliga metoder i ett gammalt timmerhus.

En underbar doft av trä mötte mig i dörren, för jo, det blev trots allt ett nytt trägolv. Det är ett Föllingegolv där man kunde få rätt tjocklek, och i hela längder. Vi ska behandla det med osmo hårdoljevax, för att få en lite tåligare yta. Trots allt är det ju ett kök och vi kommer allderles säkert att slabba en del. Några plankor ligger redan på plats, och gissa vem som kommer att dansa lycklig när det är helt på plats?

Nu är det uppbyggnad som gäller, det känns som om vi är på rätt sida av berget nu. Ute har vi idag fått hjälp av grävare att dränera på ovansidan av huset, så att inte samma situation ska kunna uppstå igen, med fukt under huset. Vi har även sett till att ventilationen ska funka mycket bättre.

Det blev en väldig massa rör som skulle ner. Man anslöt dagvatten från de bakre stuprören, ner till en avrinning, samt dränering - och ett jordrör som ska komma upp i skafferiet. Det är fri jordkyla på sommaren och lätt förvärmd luft på vintern, modell Sara May.

Det är kanske förståeligt att jag varit lite splittrad av detta på sistone. Alltid är det något att göra, förstå, besluta och skaffa fram. Mycket tid har det gått till renoveringen, även om vi inte gör allt själva. Men jag har ändå prioriterat de kunder som gjort beställningar, så jag tror inte någon har farit illa av det. Men så många blogginlägg har det inte blivit. :)

Renovera köksgolv i trä

 Följetongen hela huset i kaos fortsätter, och med en hel del förberedelser med att ställa undan för att komma till målet att isolera köksgolvet, har vi nu kommit så långt att vi börjat slita loss lite plastmatta.

Själva plastmattan låg inte så hårt limmad, så det går ganska bra att få loss den. Under mattan ligger olika skivor. Olika - i tjocklek och material. Mest är det en porös slags träfiberskiva. Skivorna är spikade rakt i det underliggande trägolvet.

 Det lär vara det golv som är i original i huset. Antagligen mer än 100 år gamla. Det är smalare brädor än jag hade väntat, men riktigt rejäla, de är 3,5-4 cm tjocka, så de är verkligen självbärande. Vi får se hur långt avståndet är mellan bjälkarna när vi kommer ner så långt. Här ser man en glipa mot hallen, där hallens golvvärmerör tittar fram vid de grova köksbrädorna.

På del av golvet syns någon brun färg - mellan brädorna?!

Det finns en del fula skador. Några fyrkantiga hål efter en liten innervägg.

En plastmatta är inte nödvändigtvis idealiskt i ett gammal hus byggt diffussionsöppet, där fukt ska kunna vandra och torka ut, utan plastspärrar. Lite fundersamma har vi varit på träets skick under plastmattan. Det är spännande att se allra underst och vi håller tummarna för att allt är friskt!

Så var det frågan hur vi ska ha golvet efter isoleringen. Det är nåt vi måste bestämma.

 Det finns lite olika alternativ. Man kan lägga tillbaka originalbrädorna (ett mervärde för huset, tycker jag, om brädorna är friska) - i detta fallet nödvändigt tror jag- slipa golvet och ha ett bart trägolv. Man kan alternativt måla golvet om man tytcker att skadorna på ytan är för illa.

Att lägga in ett helt nytt trägolv har vi valt bort. Möjligen komplettera om det behövs, men kan man inte använda originalgolvet, så vill vi hellre ha en matta. Dock inte i plast! Då är det en i naturmaterialet linoleum som är på lut.

Men ett beslut är lite svårt att ta. Jag får avvakta till mer av golvet är bart.

 Urhugget i golvet även det efter innerväggen mot en fd liten hall. Den väggen togs bort innan vi flyttade in. Det gjordes i samband med att plastmattan lades.

En mer lustig detalj, en kork i golvet! Antagligen ersätter den en kvist?

Lilla sonen hittade en 25-öring på den svarta papp som låg under skivorna. Den hade gjort ett avtryck av myntet på golvet...

Fortsättning följer och antagligen mer beslutsvånda...:)