fredag 26 september 2008

Fattigmansspets

Det började med ett fantasieggande ord och en liten rad vikta rutor. Det här är fattigmansspets, sa Solveig.

Att tillverka en spets, knypplad eller kanske virkad, är något som är tidskrävande. Det kräver även kunskap om hantverket. Som all textil behövs det många steg innan det blir en produkt. Det betyder att det är en dyrbar vara. Förr försökte de ”lägre klasserna” på många finurliga sätt efterlikna de ”högre klassernas” mode, utsmyckningar och prydnader. I vissa fall fanns det förordningar som sa att vissa dyrbarheter som tex siden var förbehållet de ”högre klasserna”, och i andra fall var det ekonomin som satte gränser. Men skam den som ger sig! Man kom på att vika små tygbitar till spetsuddar att dekorera med. Det blev nog så vackert. Prova själv!
Jag provade och provade. Det krävs noggrannhet och omsorg för att få till fina jämna rutor. Flitigt användande av sömmerskans hemliga vapen - strykjärnet!- underlättar att få en fint uttryck. Inte för grovt tyg, bara. Det blir många lager man ska sy genom till sist.
Jag passade på att prova i halsringen på en figurskuren blus/jacka jag sydde upp efter mina egna mått till ett katolskt bröllop i Italien. (Jag hade även en rak kjol till och kände mig visst fin i de underbara omgivningarna, men jag hade inte behövt vara så strikt. Många var mycket ledigare och färggladare!) En sådan här liten detalj kräver inte så många rutor.

Fler rutor krävdes det till den linnedopklänning jag sedan utformade.
Jag ritar och utformar dopklänningar. Dopklänningar i linne är något som ligger mig om hjärtat. Det blir ett så speciellt uttryck, tycker jag. Det härliga linnematerialet går också så bra ihop med den förankring i tradition som jag värdesätter. I min design arbetar jag gärna utifrån ett ljus, en renhet med tidlöst, men nostalgiskt uttryck. Jag plockar gärna upp detaljer som just detta med fattigmansspetsen.

Visionerna och tankarna snurrar i huvudet. Vissa ideér kommer genast ner på papper, jag tänker bättre när jag ser saker, andra vrider och vänder jag på innan de kommer ut. Allt bakas samman i soppan, tyget, uddarna, sömnadsmoment, funktion, problemlösning. Vissa saker får inte sin lösning förrän jag provat praktiskt ett par gånger. Det är nog detta moment jag tycker bäst om. Det första steget, visionerna - alla möjligheter finns.

Jag arbetar med mönstet i en storlek först i datorn. Jag gör en provutskrift på vissa mönsterdelar och provar vidare för hand och i tyg tills jag tycker att det fungerar.

Jag sydde upp en hel dopklänning för att se att modellen fungerade. Min lilla ljuvliga brorsdotter ställde snällt upp som modell. Det blev många bilder......

Så nu när jag sett att modellen fungerade, och likaså storleken, så ritade jag fler storlekar. Mina dopklänningar finns i 62, 68 och 74 cl. Förr måste man ha döpt sina barn ganska tidigt. Jag tycker att äldre dopklänningar verkar vara så små. Jag gör i tre storlekar så ska väl någon passa! Det är ju olika på barn hur stora de är också.
Min plotter, en A1 skrivare, där jag skriver ut mina mönster. Den börjar bli till åren och är lite lynnig ibland, speciellt som displayen har tackat för sig och lagt av. Men för det mesta spottar den snällt ut mina utskrifter, även om det ibland kan ta sin lilla tid.
Sedan får jag gå igenom hela sömnadsgången igen några gånger, och göra en sömnadsbeskrivning. Den tillsammans med mönstret packar jag i ett kuvert. En ny produkt i webshopen har sett dagens ljus.
Många foton blir det om några ska bli bra och läggas ut som visning i butik och broschyrer. Jag vill gärna försöka fånga en anda av nostalgi, ro och lantlighet, liv, ljus och tradition.
Gick det bra?
Här är dopklänningen i sin helhet. Den hänger i min stora björk i björkhörnet i trädgården i morgonsolen. Det är det som gör tyget nästan genomskinligt, fast det egentligen inte alls är det.
Livet är prytt med två ganska breda veck tvärsöver framstycket. Kjolen är fäst rynkad vid livstycket. Ärmen har likaså två veck, och avslutas med en ring av fattigmansspets.
Jag tycker det ser ut som en krona nästan, eller en tulpan.
Kjolen är också prydd med veck nertill, och även fattigspetsarna. Jag valde att gruppera dem i fyra grupper och placera dem mitt fram och bak, samt i sidorna. Jag tycker att detaljen kommer bätte till sin rätt med avbrott mellan grupperna.

2 kommentarer:

Angel.Pearls sa...

Hittade just till din blogg! Vilken härlig kreativitet! Fattigmansspetsen är enkel med väldigt dekorativ och användbar till allehanda detaljer -dopklänningen är såå fin! Fortsatt fin vecka // Eva med Pärlbloggen AngelPearls

Ingela sa...

Vackert och genuint på ett enkelt sätt. Helt i min smak. Tack för titten! Återkommer mer än gärna.