fredag 12 september 2008

Nostalgiskt i överkant...

...det kanske blir problematiskt i vardagen. Många med mig går säkert den där balansgången mellan framåtskridande och bevarande.


Ett grovt gammal lakan med röd brodyr. I mitten är en skarv för det är en gång vävt på en smal vävstol.


Här har jag tagit tillvara gamla textilier, lakan av olika sort, mer eller mindre trasiga, men väldigt vackra. Det är mycket möda nerlagt på dem. Här i mitt uterum tycker jag att den här sortens rullgardiner blev helt rätt. Jag har sett liknande hos Lise-Lott på Kol & Rosors och även i tidningen Lantliv. Jag har gjort min egen tolkning med långa band sydda av linneremsor, tagna av ett av de trasiga lakanen, som uppbindning. Detta rum används som gästrum när så behövs och då kan det vara bra att kunna rulla ner om sig, även om fönstren vätter ut mot trädgården och skogen.


Ett gammalt lakan med vit brodyr, skarvat med en gammal duk i mönstervävt linne.
Man kan naturligtvis göra liknande gardiner av nya tyger, och behöver då inte pussla och skarva som jag gjort för att få ihop det hela. Men jag tycker att det äger sin charm. Jag har klippt och tagit bitar som var hela. Jag undviker i möjligaste mån att klippa i gamla textilier som är hela! En dam på en marknad såg alldeles uppbragt ut när hon såg mina lavendelhjärtan med gammal brodyr på, ända tills jag förklarade att det var farmors gamla lakan, som tyvärr hade fått en reva mitt i brodyren! Därför hade jag klippt i det och gjort något annat av det.



Alla mina tre fönster med rullgardiner upprullade. De känns nästan mäktigare nedrullade! Längst ner har jag en kanal med en bambustav som stadga.


Nej, jag har en del respekt för äldre ting, speciellt textil, då jag är väl medveten om att det är mycket möda bakom en färdig produkt. Ofta är det väldigt fint gjort, med omsorg och noggrannhet som man ofta inte tar sig tid till idag. Fort ska det gå! Tid var det enda man hade - är det annorlunda idag? Om något förtjänar att göras, förtjänar det att göras väl. Dessutom krävs det både tid och engagemang för att bli en skicklig hantverkare.



Vitbrodyr på vitt linne. Så perfekt gjort! Resterna av detta linnelakan, som hade hemska revor, blev till knyttamparna.


Jag tycker inte att man ska leva i ett museum, men att varje förändring av något äldre, något som är en produkt av sin tid med tankar, ideal och syfte, kräver både kunskap och övervägande, ett medvetet ställningstagande. I många fall kan en förändring inte göras ogjord.

Jag vet en familj som flyttade in i ett äldre hus och behövde anpassa det till sin tid och familjeförhållanden. Man gjorde den bedömningen att den gamla murade bakugnen skulle bort till förmån för mer förvaring.

Mitt gamla hus var ursprungligen en liten timrad vedeldad stuga. Vedeldad är den fortfarande, men inte lika liten. Stugan är tillbyggd både en och två gånger, och välmenande ägare har tilläggsisolerat med stenullsisolering, vilket kräver plast i väggarna. Dessvärre betyder detta att huset inte längre andas så bra och att det självdrag som vedeldningen behöver inte är riktigt tillräckligt. Ibland behöver vi öppna både fönster och dörrar för att få in luft i huset så att eldningen fungerar. Moderna material i ett gammalt hus. Välment men okunnigt.

Det går trender i inredning. Nu svär vi över den trend som såg till att gamla spegeldörrar och väggar i pärlspont spikades över med släta masonitskivor. Funkis med släta ytor! På 70-talet målades teakräcken glatt över med brun täckfärg. Skulle man försilvra en guldring?
Det är många som räknat oändliga antal spik i golv, väggar och dörrar i mödan att återställa det äldre. Men vem har inte en gammal avlutad allmogemöbel står hemma? Jag är själv skyldig till det. Den originalmålningen går aldrig att få tillbaka. Antikrundan säger; med originalmålning hade möbeln varit värd 15000 kr, men nu kanske 1500 kr. Det kanske är lättare att återställa en vitmålad möbel, vilket är en stor inredningstrend nu, men jag vet inte jag. Vi lever här och nu, men kunskap, respekt och medvetenhet är aldrig fel. Tänk först, handla sedan. Så skulle vi väl alla vilja bli behandlade?

Inga kommentarer: