Det trodde jag aldrig jag skulle säga! Semestern har varit fin, med både sol och regn, men framför allt har det varit husjobb. Vi har arbetat med de gamla fönster vi ska sätta in i den utbyggda husdelen.
- Mamma, hur har du fått fönstren att sväva, undrade lilla killen. Lille vän, så tillitsfullt ännu, att tro att mamma kan klara allt! Men nog ser det så ut här där jag hängt de gamla tomma innerbågsfönstren efter skrapning för att kunna olja och måla alla sidor på en gång. Den svävande effekten uppnås av fiskelina....
Detta är gamla fönster vi fått tag i från ett hus som skulle rivas. De är fina gedigna fönster av samma årgång som vårt hus, och passar utmärkt in i helheten. Det jag inte hade noterat var att bara innebågarna hade det gamla skimrande glaset, och inte ytterbågarna. Så när vi tog ur glaset ur innerbågarna och bytte det mot energiglas för värmekomfortens skull blev det ju inget skimmer kvar! Det vackra gamla glaset använde vi ändå, det hamnade i den pardörr som vi lät göra ut till den blivande uteplatsen. Där i dörren blev det som jag hade tänkt även med fönstren, energiglas i innerrutorna och gammalt glas i ytterrutorna...
Men i övrigt har det varit still på byggfronten över semestern, för det är inte bara vi som haft semester, utan de snickare som hjälper oss med bygget. Nu är semestern slut och bygget kommer igång igen. Det är min anledning att se fram mot slutet på semestern.
Stomme och tak på, så har bygget stått under semestern. Det känns spännande och lite pampigt.
Det brutna taket på den lilla enplansdelen underifrån.
Hemligheten är väl att leva i nuet, att ta tillvara det goda som är nu och inte blind skynda mot imorgon. Det är inte lätt alla gånger! Det ska bli så skönt att få lite ordning på torpet när bygget är klart, ungarnas saker i deras rum och allt på sin plats....
